En död kvist

Men jag förbrukade henne.
Jag förbrukade henne.
Jag förbrukade henne.
Som man bryter av en gren från sitt träd.
En död kvist, från blomstrande grönska.
Var den kvisten död?
En död kvist, var den död?
Som jag förbrukade allt som någonsin,
Stått i min väg.
Men nu, jag förbrukade henne.
Men nu, att behöva släpa den jävla grenen efter mig.
Och nu, ta bort den jävla grenen.
Ta bort den, innan den dödar mig.
Var den kvisten död?
En död kvist, var den död?

Och dynamon på cykeln;
Jag såg aldrig vad jag kunde se.
Den jävla dynamon.
Drog bara ner mig i skiten.
Dynamo, jävla dynamo.
Var den kvisten död?

Som duvor i parken,
Leker med en leksaksfigur.
För fan, ge duvorna i parken, något bättre att leka med.
För fan, har ni inget bättre för er.

Så går jag hem, genom stan, och skriver lappar, med citat.
Så att någon kanske ser, när vindarna talar.
Att jag var bara ett barn.
Att jag var bara ett barn.
Så förstå, era lama jävlar, att jag lekte med er.
Så förstå, era lama jävlar, att jag lekte med er.

Nu är det för sent att vända om, och låtsas som om ingenting har hänt.
Jag ska starta ett band och börja vinna igen.
Cyklade jag så fort jag kunde, hem, till sängen, för att kunna släcka ner.
Och sätta på Bob Dylan, innan jag dog.
Men kanske dog jag, just där.
På vägen hem, från en fest. Där alla andra, gick hand i hand.
Fuck you, kadaver, dött kött, fuck you.
Fuck you, kadaver, för dött kött var aldrig nåt för mig.

Gick jag i tunnlar och på broar, och sjöng låtrader,
Går jag där idag.
This town got the youth of me.
This town got the youth of me.
Fuck you, fuck you, och fuck alla ni som bor kvar.

Jag förbrukade henne, jag förbrukade henne.
Som söta par, går genom allén.
Jag förbrukade henne, och knäppte med fingrarna.
På ännu en, jävla, melodi.
Jag förbrukade henne, som man bryter grenar från dess träd.
Jag förbrukade henne, så jävla hårt.
Som bara ett kapitel, i en bok.
Jag förbrukade henne, som Dorian Gray och Sibyl Vane.
Jag förbrukade henne, som konstnären, målade ett porträtt till.
Han skulle sett hur jävla liten jag var.
Han skulle ha sett mig, när jag kysste henne.
Men det fanns ingen där som såg.
Och det fanns, ingen jävel kvar.
Jag förbrukade henne så jävla hårt.

Här finns tystnaden.

Var den kvisten död?
Var den döda kvisten, verkligen död?

Med bruna löv, mot visset gräs.
Och fulla barn, med engångsgrill.
Den klockan, som väckte oss på morgonen.
Den klockan, ringer inte mer.
Den mobilen, med söta SMS.
Den mobilen, ringer inte mer.

Jag vill ha Bob Dylan nu.
Blood on the tracks, spår nummer 3.
Jag vill ha någon som förstår.
Innan jag faller härifrån.

Tänker ni inte, era dumma jävlar.
Solen har gått upp för längesen.
Tänker ni inte, era dumma jävlar.
Kvar finns bara jag.
Tänker på, och tänker sen,
Om den döda kvisten någonsin, kan börja leva igen.

Mitt piss smakar morfin.
Mitt piss smakar morfin.
Snar kommer djävulen och tar mig.
Morfin, bensin, och nikotin.
Ser ni inte vem jag är?
Ser ni inte vem jag är?
Jag är som duvorna i parken, jag är ingenting.
Så passa på, och gör det nu. En krypskytt från långt håll,
Ställer sig upp och närmar sig,
Kom igen, vad fan vill du?
Så döda mig. På avtryckaren. Vad du är len.
Så döda mig, om du är fin.

Om så syndarens förlåtare, kommer hit till mig.
Vet han inte vem jag är.
Om så syndernas förlåtelse, sköljer över mig,
Faller jag isär.
Om syndens blotta vinge, lägger sig över mig,
Jag hittar inte vägen ut.
Ni kommer dränka mig, ni kommer dränka mig,
Med alla snälla ord.

Mamma vill att jag ska vara, en helt annan person.
Min syrra, ett ljusår härifrån.
Och min farsa, min enda kärlek, svär jag åt.
Om jag så pissar, på er toalett. Så spola, efter mig.
Om jag så pissar, och ni spolar för hårt.
Tänd ett ljus när kistan sänks.
Tänd ett ljus vid gravens kant.

Jag har inget bättre för mig.
Här ändå, går alla hand i hand.

Och det jävla ljuset bländade mig,
Det jävla ljuset bländade mig.
Som stjärnorna, på marken,
Som stjärnorna, jag väntar här, om ni faller ner.
Som stjärnorna, jag har väntat länge nog.
Som stjärnorna, det var lampor här förut.
En lykta vid min säng, ett ljus över min bok.

Jag skulle aldrig ha cyklat så förbannat fort.

Hej då.

Förbrukade jag henne, förbrukade jag henne,
Som mammas barn rättar till sitt hår.
Struntade jag i hur söt hon var.
Struntade jag i att hon var söt.