630. September 2005

Tändstickorna virar ännu ett varv runt mina vrister
Elden, jävla eld.
Lågorna, jävla du.
Finns bara aska kvar.
Hundra år av drömmar,
stirrande med blicken fäst mot polstjärnan.
Staken är förkolnad.
Dansgolvet har brunnit upp.
Tändstickor, jävla liv.
Ta mig då,
ni kommer ändå lämna av mig,
där alla slutat gå.
Jag kan lika gärna hänga med.
Har inget bättre för mig.
Har inget bättre för mig.

Skit samma, ni har väl redan genomskådat hela skiten.
Hur jag sitter här och ser dagarna går,
nästlad, in i drömmarna,
som ett litet barn på en chokladfabrik,
stoppade jag fingret i bröllopstårtan,
redan innan brudparet kom,
men blickarna jag mottog,
mot min bara kind,
fick mig att ångra att jag lever.
Jag formar chokladbitar till små vampyrer,
av kött och blod,
innan den smälter och rinner ut över min
nyköpta kavaj,
som mamma och pappa köpte bara för mig,
att bära på släktkalaset efteråt.
Äter dom upp mig nu.
Vampyrerna,
sväljer dom helt,
tuggar och spottar ut,
sköljer dom ner mig bland alla ord,
jag skrev på en blogg, några vilsna,
nätter i september 2005.
När alla andra hade sina liv,
dokumenterade i mobiltelefoner,
arkiverade bland SMS i inkorgen,
som bekräftade hur stora dom var,
att det var dags,
som utslitna diagonaler,
skrivna som ett skämt, av en lärarpraktikant,
på ett privatstyrt sjukhus,
ett hån mot alla som läste dom,
ett hån mot alla mot mig,
dom säger, det står, och dom säger att dom bara läser:
att det inte är deras fel,
inte deras beslut,
men att det är dags, det är dags nu:
det är dags att begrava mig.
September 2005, när allt var så uppenbart,
framtiden ramlade över mig i varje dröm,
så att jag inte vågade somna på kvällarna,
kan lika gärna sitta här,
hålla mig vaken,
vid liv på whiskey och gin.
Framtiden är här, jag ser den reflekteras,
i min kopp av ljummet te,
en tepåse ligger längst ner,
död och övergiven,
jag ser mig själv sitta kvar här om hundra år.
Och skriva samma ord om och om igen.
Min mobil är död sedan länge,
men jag har ställt in ringsignalen på högsta volym,
så att jag hör,
ifall, ifall.
Någon vill någonting.
Så att jag hör mitt liv, mina nätter,
september 2005,
klinga ut i tystnaden.
Varenda natt mobilen inte rör sig.