670. E=mc2

Lyrikens makt
Den som aldrig några
Nummer
I hela världen kommer åt
Tal
Ekvationer
Ord som inga matematiker
i hela världen förstår
Ni kan sitta där
Och vi kan studera
Erat studerande
På svarta tavlor om ni vill
I randiga böcker
Med penna och radergummi
Kan vi skriva ner våra liv
Men ni vet ingenting
Om ordens puls
Om blodet som forsar
Och vilka vi är
Står inte på högra sidan
Av ett lika-med-tecken
Vi är större än ni tror!
Står inte som en bock
I diagonalen eller en
Guldstjärna klistrad fast
Som Davidsstjärnor bars
I ghettona ibland
Ett frågetecken i rött
Och ett betyg har aldrig
Sagt vem jag är
Vart jag bor
Eller vart jag är på väg
Den doftar diskmedel
Och betong så jag
Sprayar det med billig parfym
Och glömmer alla minnena
Dom är alla döda nu
Och en diskussion på övertid
Om hur E=mc2 kan bli
Detsamma som
Tre gånger fyrtiofem
med läraren föräldrarna
Och en rektor klädd i svart
Men snedbenan satt kvar och
Första gången frågade jag
Mamma alldeles för högt
I gymnastiksalen när han höll
Tal men hörde vad
Jag sa mamma är det han
Som är Adolf Hitler?
Nu satt han där med mitt tal framför
Mig som Nürnbergrättegången andra
Dagen och mamma var väl Eva Braun
Men jag lekte alltid
Albert Speer
Jag sa jag ljuger väl men
Einstein har också varit barn
Och fått sina första pubishår
Helt ologiskt fel på fel
Ställe åt fel håll
Dansat högst på skoldanserna
Krossat glas i foajén eller var
Han en sån som aldrig dansade
Som brudarna gick fram till
Och sa vill du dansa med mig
Och man säger nej nej
Jag är inte han som dansar
Och dom säger nähe så du
Tycker inte om mig
Sen ser man dom dansa med
Alla andra och hålla varandras
Händer hur vågar hon få
Killbaciller på sin hud
Dom hade säkert sex i en buske
På vägen hem tänkte man och
Var ensammare än någonsin förut
Tänk om hon skulle se min kuk
Den är större än Rasputins
Jag lovar på min farfars gravsten
Hennes bröst var större
Än Pamelas
Förlåt jag ljög
För det fanns en tid i ungdomen
Innan man hade haft sex och det kändes
Som att alla andra hade det för man
Var inte med när dunken med HB
Dracks och vad hände sen klädde
Dom av sig och varenda en som
Titta på varandra på stan som stannade
Och hälsade sen gick därifrån varenda
En hade knullat med varandra
Så kändes det
Men Einstein kom nog över det
och jag skrev E=mc2 på tavlan
När magistern gick på toaletten
Att Einstein var överskattad
Under låt stå och herre gud
Ni skulle sett hans min
När han suddade ut
Det och skrek samtidigt
Att TENGIL ÄR DÖD
Frågade vem var det och jag
Ställde mig upp sa igen att
E=MC2 var tre gånger
Fyrtiofem och ingen fattade
Men jag såg att även dom smartaste i klassen
Trodde jag hade rätt
Det var något jag hade fått för mig
Men läraren sa det funkar inte så
När du blir äldre så förstår du
Och jag sa men tänk
Om det är så
Tänk om jag har rätt
Och på tacktalet hos Alfred Nobel
Ska jag citera vad du sa
Dom skrattade och jag satte
Mig ner men än idag
Tänker jag tänk om!

Som den gången i femman
Kanske årskurs fyra våran
Lärarinna hade jämnt mens
Och sa det högt som en slags
Ursäkt för att skälla på oss
Hon drog fram mig till svarta
Tavla och sa mitt namn högt;
Nu ska Cassius Clay skriva
Vad 1 + 7 är som om hon
Visste att jag skulle skriva fel
Jag skrev 17 för jag fattade inte
Mer än det jag såg förstår
Fortfarande inte och hon sa
Det blir kvarsittning i dag igen
Är du helt mongolid?
Och jag frågade fröken
Snälla fröken Elisabeth
Har du mens idag
Så att ingen skrattade men jag hörde
Killarna längst bak fnittra
När bänklocken slogs igen
Och det var en vinst i sig
Dom som kletade tugummi under
Klädkrokarna och kastade
Suddigummi på vikarien
Och vek pappersflygplan
Kastade ut genom fönstren på
Skolgården som den ensamma
Sparven flyger från sitt bo
Längst upp i trädkronan ner till
Asfalten för att kolla hur
Maskarna mår
Dom var alltid bäst på fotboll
Och nästa gång valde dom mig
Först och jag gjorde självmål
Sen spottade jag mig själv
I ansiktet för att vara förberedd
Men dom stirrade bara rakt in
I mina ögon och jag tittade ner
Dom sa det är okej och
Jag gjorde tre mål
Innan rasten tog slut och på
Lektionen efteråt frågade jag
Elisabeth om jag fick sitta
Längst bak i klassrummet
Hon sa OKAY efter lite övertalande
Och jag satte mig där
Sen fick dom mig att stå upp
Och sjunga
”Fittan sticker fram”
För hela klassen när Elisabeth
Kom in nästa gång och hennes blick
Rev sönder mina ögon
Så att tårar forsade och mycket
Av det bär jag med mig