Beijing

Beijing. Beijing. Beijing.

Sjukaste flygresan ever, messade jag en kompis pa flygplatsen i Beijing. Efter en kinesisk klassfilm (The unusual youth) borjade vardinnorna servera obegransade mangder vin. Jag drack tre flaskor for att kunna somna. Och somnade. Vaknade av att han som satt bredvid spydde. Somnade igen och vaknade bakfull nar planet landade och den finska piloten skulle halla sitt avskedstal. Forst pa finlandska. Sen pa finlandssvenska. Och sist pa engelska och jag tankte OH shit i helvetet han kommer inte palla englishen utan att lata som en dubbad muminpappa. Och han stakade sig, sluddrade, och glomde saga have a nice day. Och jag tankte, det ar ju som att slapa ut en totalforlamad kille att gora sakerhetsanvisningarna om hur man tar pa sig skyddsvasten och sa.

Val framme var klockan halv 7, lokal tid. Och jag vantade pa Ming i en timma innan han bara kom och ropade Cassius over hela vantsalen och jag gav honom en ask pepparkakor en burk lingonsylt och vi tog bussen in to town. Dar han snackade om Zlatan och jag holl med. Jag sa att Zlatan ar den starkaste spelaren out there och han holl med. Sen satte vi oss pa KFC och drack kaffe for 1 spann och efter det ringde han alla sina kompisar som inte kunde engelska men holl med om allt och skrattade och jag fick for mig att kineser ar varldens vackraste folkslag nar vi satt pa en bank vid Himmelska fridens torg och alla holl sina vaskor som studenten, den okanda rebellen, hade gjort 1991 och det var som en tyst manifestation och det var vackert och jag fick for mig att livet ar en enda lang resa utan mal och vi har inga hem, for sant finns inte och vem ska styra over oss EGENTLIGEN? Och sen pratade vi om att se ledaren ga pa stan och dom sa att han inte gick pa stan och jag fragade om han pratade till folket offentligt och dom kollade sig runt och viskade om du pratar skit om honom sa kommer soldaterna och jag sa nej, nej, nej..