410. Somnade, och fick en enorm mardröm

17 juli. Vågade inte öppna Kafkas dagböcker idag. Ville inte se hur allting ska bli. Vågade inte heller lyssna på bra musik. The Kinks. Bright Eyes. Låg bara tyst i min säng. Och såg på bina, som flög förbi, hoppades bina såg mig. Tänkte att bina var mig, och jag binens mor. Hade ett två timmar långt samtal med min egen morsa. Ville skrika till alla bin, att sån är inte jag. Vi snackade om kristendom. Och hon höll med. Sen, snackade vi om min lillasyster, och då blev det bråk. Jag citerade Nietasche, och hon svarade bara kort, att det inte var så. Allt som allt, ändå bra. Släckte lampan, och lät solen, fortfarande, skina in. Somnade sent, mycket sent, utan att egentligen orka tänka på någonting. Halva tankar, som stack upp som ensamma strån, i kvällsdaggen. Ett spindelnät, tätt intill. Med stjärnhimmeln snett ovanför. Somnade, och fick en enorm mardröm. Den värsta jag haft i hela mitt liv, och den enda, där jag verkligen känt att jag inte skulle klara mig. Kommer inte ihåg var det var, mer än att en man stod ovanför min säng, där jag låg, med ett vapen, och skulle döda mig, jag fick kramp, nästan hjärtklappning, och tänkte, sen även i vaket tillstånd; om detta ändå hade varit en dröm. Försökrade mig om att mannen stod över mig, var en gestalt ur verkligheten, och inte bara en sömnens vållnad, mina skuggors skepnad. Vad som helst. Kände hur min kropp ryckte, skälvde, och i allt, förberedda sig på att dö. Tänkte igen, om detta ändå hade varit en dröm. Vaknade, bara långsamt bort ifrån den. Men kommer ihåg hur jag hela tiden var tvungen att slita mig iväg från drömmen, som om mannen med vapnet i sin hand, var drömmen, och nu, verkligen, höll mig fast. Drog mig loss på ren vilja, men han höll mig kvar i ett vaket tillstånd, där drömmen fortfarande höll ögonlocken stängda, och tankarna i trimm. Slet mig loss, och vaknade. För att somna om, och tänka, nu i helt vaket tillstånd; jag ska inte somna mer i natt. Om jag nu, någonsin, så ska sova igen. Allt tycktes uppenbart, att drömmen och fantasin, för första gången, hade inkränktat på mitt liv. Och inte för att gömma sig, och tjuvlyssna bakom nästa grind, bakom garderoben i hörnet, nej, nej, inget sånt, utan för att helt ärligt, och öppet, ta över mitt liv.

***

En man sprängde sig i luften,
och dödade 6 små barn.
Men alla snackar fortfarande,
om hur ful han var.

Min morfar dog, förra månaden,
och på släktkalaset igår.
Snackade alla fortfarande om,
vad prästen sa på begravningen.

***

"I just can't fit
Yes, I believe it's time for us to quit
When we meet again
Introduced as friends
Please don't let on that you knew me when
I was hungry and it was your world.
Ah, you fake just like a woman, yes, you do
You make love just like a woman, yes, you do
Then you ache just like a woman
But you break just like a little girl."

- Bob Dylan, Just like a woman.