Havanna - 2004.12.14

[Ever since I was 8 or 9 I've been standing on the shoreline]

Thursday, October 13, 2005

Pinnen anda upp till himmelen

Your mother says I'm much older now
don't tell her it isn't so

***

Den graa fageln i sin bur
har suttit pa samma satt
i tva dagar nu
jag undrar vad hander sen

vad hander sen

och det enda sattet att leva pa
ar att ater igen
och ater igen
ta till sig sakerna att do for
som om det betydde nagonting
mer
an livet i sig
och en stege rakt upp i himmelen
ga pa
for pa andra sidan sitter gud
och biter pa naglarna

som en pinne rakt upp i himmelen
sover jag nastan
men ar vaken anda
och nar stormarna kommer
och blommorna slar ut
ar jag langt harifran
dom sa
det finns en sang
dar alla kan ibland
men jag sjunger den sangen falskt
och ingen forstar
jag maste bevara varje gnista liv
som varje droppe saliv
i en ihjaltorkad mun
och en tungas ruin
ned for klippans brant
och det finns en drom
som har stannat i mitt huvud i tre veckor snart
jag star pa ett racke
och lutar mig ut
sen forsvinner allt och stjarnorna
stavar mitt namn med stora bokstaver
och dar finns alla dom jag kollat pa
nar natterna var svarta nog
och stjarnhimmeln mork nog
att titta pa
och jag star dar och sen sa tittar jag ner
och ser att allt har forsvunnit
det finns ingen bro
har aldrig funnits nagon bro
inget racke att halla i
och nar jag inser det
sa faller jag
och faller
men det finns inte heller
nagot kvar att falla emot
och tromboners stoff gar fran
gatuhorn
till
gatuhorn
och spegelbilden visar en rygg
vand bort
skymd
i sjalvforakt
och dom pratar om framtiden pa radion
som datiden
nyhetsankaret sitter med rakad frisyr
och laser upp oregelbundna verb pa rad
och imperfekt
i bakgrunden lyser stjarnorna
och jag vill inte vara dar
vill inte komma fram
sa slapp av mig
dar vi var
havet dar vi blandades av solskenet
som barn
dansade till manskenet som
vuxna
manniskor
och ett
vuxet par
reflekterade fraknar pa sommaren
ar ett svart hal
och jag ser mig sjalv
i en sang
hur det alltid kommer vara sadar
och jag skriker
slapp ut mig
slapp ut mig
jag vill inte vara med
och dom tittar pa mig
som om jag ar en galen man
och i spegelbilden
dricker nagon ol
till tonerna av klassisk musik
letar jag efter nagon att satta pa
och ringer kontaktannonser med
vibrerande rost
en dov stamma
sager
kom hem till mig
och
vad skulle jag annars gora
sager jag till mig sjalv och spegelbilden
nar jag knapper den sista knappen
pa palskappan
och forsvinner ut
trippande pa ta
nu ar jag helt ensam
igen
med en pinne anda upp till himmelen
dirigerar nagon oss
till tonerna av klassisk musik
ror vi oss oavsett om vi vet om det
med en pinne anda upp till himmelen
petar jag bort skiten mellan tanderna
nagra gram kott
nagra gram amfetamin
kokain
nikotin
ge mig nagonting att leva for
jag sitter bara har
for att jag inte racker till
och det man lever for
ar sa man dor
och varlden ar mindre an man tror
men alldeles for bred
for att mota alla manniskor
i kvarteren dar man bor
och i tranga grander halsar man
men pa den stora vagen
kor man bil
rakt fram
med pinnen anda upp till himmelen
i bakfickan
ror jag ner nagra gram
svart kaffe
i kokande vatten
ror om
och pa botten ser jag mig sjalv
ligga ensam i en sang
och dromma det har
om och om
igen
och jag ser

hur det alltid kommer att vara
sa har.

***

Jag
Andi fran Tyskland
Tyler fran Kanada
satt pa en restaurang bakfulla
och bestallde in mat
fran en menu vi inte forstod
och skrattade och
Tyler sa
i Kanada finns alla hudfarger
och vi sa
pink, blue, green
och slutade aldrig
skrattade
och han sa
Toronto ar staden med mest
dansgolv i hela varlden
och vi sa
tva kanadensare pa varje dansgolv
det ar val Kanada
det

hej da

0 Comments:

Post a Comment

<< Home

Bloggtoppen.se BlogRankers.com