Havanna - 2004.12.14

[Ever since I was 8 or 9 I've been standing on the shoreline]

Sunday, October 09, 2005

I alla fall

Solen gar ner
utan att vi
forstar

varfor

faglarna vaknar
till liv
pa morgonen

tander jag
en cigarett
i tystnaden

andas in
andas ut

sager HALLA
till framlingen
som tittar pa

som skonheten
bestar av det
vi inte forstor
star jag framfor
spegeln och rattar
till min frisyr

efter nagonting
jag sag pa TV:n
i gar
nu vill jag bli
likadan
gora varlden lite
mindre
till nagonting
att halla om
i famnen
pussa pa kinden
och visa
tillgivenhet

passa in
i omgivningen
pa samma satt
i ett annat liv

inte bli likadan
gora varlden likadan
som mig
latsas att allt jag ser
ar en del av mig
pa drift
men pa vag hem
igen

jag ar mitt i
och tittar ut
det finns inga
ratt och fel
men haller i
extra hart
anda
radd for att
lognaren sager
for mycket
om vem jag ar

behover bara nagon
som stryker over
fotsparen dar jag
gar
sa att nar jag slutat ga
vet ingen vem
jag var

och sanningen
skrattar nog
nar jag star
i min spegelbild
raknar skuggorna
som skavda
nagelband
slitna knogar
och blod for ett
satt att sla mig fri
slacker jag ljuset
med bada handerna
och kisar med ogonen
for att leka med
elden med ett forstelnad
stearin har alltid
varit mitt satt
att vinna mig
sjalv
over pa ratt
sida igen

tar jag dom
eller tar dom mig

i skuggorna
ar alla barn

det fula
ar det snygga
och allt vi ser
ar spegelbilder
till det vi inte
blev
lyckades fanga
forvara
och hamna mitt i

ta ett kort

for det blir aldrig
lika bra igen

som igar nar blommorna
luktade nektarin
hela vagen ner till
hamnen i Fredrikshamn

jag har aldrig varit
riktigt stor
och forlat storebror
jag blev aldrig som dig

men jag forsokte
i alla fall

och jag forsoker
an

0 Comments:

Post a Comment

<< Home

Bloggtoppen.se BlogRankers.com