Shanghai

En kinesisk kille med trasiga jeans, Ramones-t-shirt och sondriga Converse star fotterna ihop och roker en cigarett.

Dom spelar barfotafotboll utanfor Opera-huset och pojken med Robinho-troja gor flest mal.

En tjej med gul-fargat har star lutad mot ett racke och ser sa javla snygg ut, fingrar pa sin mobil. Hon blir aldrig min. Det ar nagon annans brud.

En student med laptop kommer in i livsmedelsaffaren och koper cigaretter, haller en flaska ol i ena handen och spela poker med den andra, online, jag fragar hur det gar och han sager sadar, rycker mig i armen och visar sin hand: par i dam.

Tva sma barn springer slalom mellan fontanerna i jakt efter en ballong.

Ett par haller varandra i handen genom hela parken, och kysser forsiktigt, men anda; rakt pa.

Neonskyltarna blinkar i takt, och faglarna sitter pa en papperskorg och ater upp vad som finns kvar.

Manniskor passerar forbi, i stor klungor, eller en och en. Ner for Nanjing Lu, for att se The Bund i manskenet och kanske tindrar en stjarna forbi och pa floden mots upplysta farjor och stora fartyg, med sma sma fiskebatar, som iglar bredvid och dom forsoker salja sex-massage till alla som star dar, men jag vill inte ha.

Vill bara sta, och se varlden guppa i vagorna och kulorna pa Pearl tower ror sig som i en symfoni och en tiggare ror om sin pinne i papperskorgen och kanske ar han dirigent, for vem vet och hissen upp till 88:e vaningen i Jinjao tower aker ner igen och fran den 88:e vaningen i Jinjao tower kan man se tiggaren fortfarande veva sin pinne, i en annan papperskorg, men pa samma satt, och man kan se

flickorna med blommor i sina har le och med kikare kan man se

deras ogon reflektera

manskenet som om manen

bodde dar

och alla tindrande stjarnor

bodde precis bredvid.