1042. John McEnroe

Ni vet känslan av att se någonting
och sen blunda och sen titta
och av det som för
bara några ögonblick var så
uppenbart är nu borta och förgånget
dolt i dimmor
och strandat på land någon
annanstans där gubbarna med
kinahattar och roliga frisyrer
fortfarande
vaskar sin sand i jakten
på guld så vaskar jag mina ord
i jakten på dom som
vet vägen härifrån i jakten på att hitta
vägen härifrån kanske är det inte ens
en jakt kanske är det en
flykt bort från hemmet där
alla förstod vem jag
var och dom pratade så högt som
när man pratar om något
självklart dom sa du fyller år
i dag när jag
undrade vem jag var gav mig
popskivor för såna
som var som mig och jag lyssnade ibland
jag lyssnade och grävde
ner mig i sömnlösa nätter som ett
sätt att vara och rökte min första cigg
för att det var coolt snubblade
ut och snubblade in la mig ner och
sa ser ni mig bara
för att ta mig upp på fem igen och
greppa baksidor på böcker och
läsa om Arthur Rimbaud och
drömmarna var alltid verkligare än
verkligheten men jag behövde
någonting att fly med någonting att
fly ifrån och byggde upp en
värld av falska föreställningar en
falsk värld med sanna ord där
lögnaren stod i profil och berättade
historier om dom
som alltid sa hur fint det var hur
fint det är och falska tårar
ned för en urgröpt
kind tog jag kniven i ena handen
pennan i den andra och
det kändes som att dom kände mig och
med den känslan i bakfickan ska
jag gå jorden runt upp och
ner till himmelen gravarna och
gränderna jag ska gå i mitt liv jag
ska gå med brutna tår
brustan ögon
avbitna naglar
blodiga händer ett hjärta
som pumpar pumpar
pumpar blod i tidsfördriv
rastlöshet &
skoskav

en kall vinterdag på 80-talet föddes
jag och farsan sa att John McEnroe spelade
en tennismatch den dagen
och jag frågade om han vann och han
sa ja så har jag försökt i
många år och nätter utan slut att
hitta spelaren som han
vann emot för att säga
förlåt det var inte mitt
fel men ändå vi kan
väl stryka
ett streck över
det där så ta min hand ta
min hand och
säg att du älskar mig
säg att du älskar mig
jag behöver sånt

***

Jag skriver inte för
er som inte orkar läsa så
här långa dikter jag skriver inte
för er som orkar
läsa dikterna heller jag skriver inte
för att jag vill det jag
skriver inte för
att jag orkar det jag skriver
inte det är orden som
skriver ner mitt liv mitt sätt
att sitta på och huka
mig över tangentbordet och tro på
någonting tro på
kärleken tro på tron på tron
på tron på tron att kärleken finns är
bara något vi fått
för oss men varför
svika tron egentligen
så jag kan lika gärna sitta kvar sitta
här när natten drar
igång och alla sjunger
alla låtar om en kille på
fjärde våningen med fransk balkong och
dusch i korridoren jag
skriver inte jag skriver jag
skriver för att på något sätt på
ett enda sätt eller ett
avigt sätt få del i
vad dom tittar på dom som
tittar när jag går på
stan och dom skrattar ibland jag
skriver för att
jag inte har något bättre för mig och
i aska från
cigarettfimpar
upplockade på stan
av fingrar
med naglar
avbitna drar jag askan
över ansiktet
som ett kamouflage mot samtiden
där alla
sticker ut men ingen
sticker härifrån där alla slåss
för att
få synas slåss för att
bli sedda men ingenting någonting
syns och solen går i
moln när skuggans barn
går därifrån

***

Någon såg någonting
hon inte fick
se så jag
raderade det och drömde
mig bort
någon annanstans gick
till spegeln och målade dit
ett stort
svart kors om det bara
hade funnits ett
cntrl
alt
delete på sakerna
jag ser hade
jag fångat dom och gjort
drömmarna
till
mina drömmar om att
komma fram och
sen bara stå där om att
veta
vad livet går ut
på och ändå må skit
det är nog rädslan för det
som håller mig
nere bland
råttor piss och
Arthur Rimbaud