1189. Så blunda då och jag blundar

Dom erbjuder hjälp
mot betalning när
vi behöver hjälp
med att betala
sitter jag vaken
i mörkret och
tittar på stjärnorna
som faller och
dom som stannar kvar
hur har dom råd
att bara finnas till
när vi måste
betala för att
dö; våra kistor
av granit och kannor
av kaffe till dom
som kommer på
begravningen

min fantasi är mina ögon
verkligheten är det
jag ser så blunda
då och jag blundar
bara för att bli
en del av den
& och säga hej
till dom som tittar
på med kisande
ögon och bländad
av ett sol i
moln säga hej
som om jag menade
det och säga
hej då som om
jag skämtade ett
sånt där skämt man
drar ibland istället
för att fråga
hur folk mår

dom snackar om
kärlek som ett
sätt att knulla
på står jag
bredvid och
onanerar för att
vara med i
ringen av vända
ryggar där framtiden
ligger mitt
i som ett
våldtaget barn med
bamseplåster över
handleden ska jag
resa mig upp
och visa vem
jag är ett sånt
där uppkäftigt barn
som knyter näven
ibland för sin
kamp mot dom
som inte förstår
kan jag vinna
tillbaka livet på
min sida igen bara
genom att
slåss mot dom
som slår och
egentligen bara
då och bara
då och bara då
men här och
nu har jag ingen
att slåss emot

så jag kan lika
gärna ligga
kvar som ett
nyvaket barn med
cykel utan stödben
tappar jag balansen
mellan stjärnorna
på vägen hem
från skolgården

och dom skrattar nog
för dom skrattar nog