1216. How are you?

Någon rapar och alla andra skrattar, men vad händer när kärleken tar slut. Och ljusen brinner ut, vilka står kvar och tänder ännu ett, vilka går därifrån och vilka står tysta, och håller med; dom säger att om vi bara kollar i spegeln under hela våra liv så ser vi döden arbeta; skulptera oss som smeden slår sitt varma stål, isär, som snickaren täljer träbiten; skulpteras vi av minnen och misslyckade drömmar; till en staty med armarna i kors, flätorna flätade, kinderna runda, bröstet spänt, ryggen rak, men är allt vi ser, i spegelbilden, och allt vi bryr oss om; just askan i våra hår.

Jag ska göra en film ibland, jag gör filmer där andra bygger vägar mot okända mål, broar över stormiga hav, och jag ska göra en film ibland; där clownen gråter i ensamhet, och barnen kastar popcorn mot ridån; som granater och alla krig utkämpas av dom som är vuxna nog att dö, men unga nog att skjuta andra människors barn, utan att förstå, utan att förstå; med tv-spel lär vi oss hur det känns, ett tryck på knappen och några kroppar som bränns, en clown och hans ridå; vad gör vi när rampljuset riktas mot fönsterrutorna och kan vi spegla oss då, kan vi spegla oss då mot allt som händer utanför; spårvagnar som kommer för sent och en hop folk som kurar ihop sig mot vindens kyla, regn, och de förbipasserandes hån; där ute går dom som har någonting att vara på väg till, ett mål ett sträva mot, ett hem att komma tillbaka till; när vi sitter här inne och kastar popcorn, för att hemmen vi sover i, är längtan därifrån - och om jag bara hade haft en hund att rasta så hade jag rastat den, och med samma stolthet som dom, gått runt på stan; med insikten, just den insikten av att varje steg man tar betyder någonting. Jag hade rastat hunden och frågat hur den mår; hej hunden, hej hunden, how are you?

Jag ska göra en film ibland där en brorsa och hans lillasyster rånar en gammal tant på tåget till New York, sen köper dom sprit för pengarna och syrran däckar i en gränd när brorsan knullar trasiga strippor på rad. En efter en, en efter en, och när bara den sista finns kvar, lutar han sig tillbaka med handflatorna mot bakhuvudet, harklar sig och säger; hello my bitch, hello my bitch, I love you. Och hon knäpper upp hans gylf, knäpper upp hans gylf, knäpper upp hans gylf, och när det är klart räcker han över pengarna och säger, hello my bitch, hello my bitch, how are you?

Dom säger att allting händer i New York och jag vill åka dit ibland, för att bli en del av det.

Dom säger att Påven dog i fjol, men jag bryr mig inte om sånt.

Dom säger så mycket här, när vi bara tittar åt ett annat håll och låtsas som att det inte hänt, som att vi inte hör och på stan går alla dom som glömde bort att vara barn och bytte ut sina kön mot skyltdockors smink, kläder och tomma blickar.

I asfalt, ristat "I was here" och vi har alla varit där men när staden är tom och torgen ligger öde finns det bara en som var där, så diktar jag mitt liv för att ta del av det; putsar spegeln ren från saliv för att säga hej till döden, säga hej till döden, som gamla tanter säger hej då till varandra, med blickarna spända som om dom kanske inte ses igen; hej till döden, hej till döden och how are you?

I strandens sand, alldeles för nära vågorna ristar jag in mitt namn, jag ristar in mitt namn; Alfredo Augusto och under det, ristar jag in; thanx I'm fine, låter havet svälja det, vattnet rinna därifrån och när ingenting längre syns, packar jag väskan, och går därifrån. Med det nätta leendet, det spända bröstet, den raka ryggen och de korsade armarna; så som man går på stan, så som man går på stan, så som man går på stan

så som man går till altaret
med sin älskade vid sidan om
harklar sig och svarar

NO

när prästen harklar sig och frågar

HOW ARE YOU

så som man går när man har uppfyllt någonting; blir vägen bort från altaret vägen hem till allt som ligger utanför; och alla dom som frågat how are you, utan att mena det, kommer att kasta ris i mitt hår, kommer kasta ris i mitt hår, kommer kasta i mitt hår, som om du bryr sig, som om dom bryr sig;

som om dom någonsin bryr sig.