1209. Förgätmigej

Dessa nätter sovande
med kläderna på halvsittande
i soffor skorna över
bordet och väckt till liv
på nytt av några fulla
ungdomar utanför en nytrimmad bil
inte medveten om det
är morgon eller kväll och
somnande om på nytt
igen dessa drömmar som filmer
med skrikande skådespelare
springande för sina liv med händerna
bundna och blickarna flackande
och hur dom håller mig i
styr som brudgummen håller sin
blomsterbukett
insnärjd i filtar och uppsnärjd
i mitt eget hår en frisyr som
står åt alla håll och fingrar
som blöder med avbitna naglar
inborrade i skallskinnet som övergivna
snäckskal på havsbottnen döda
förlamade och håglöst begravda
spontant som fältherren kastar
den första tuvan jord över
massgravars lik och dom som inte
är döda än ligger och kvider sina
hudar mot maskars tafatta
försök att hålla sig vid liv en
regnskur till en regnskur till
drägglande saliv ner på trottoarer
som gråter och löpsedlar om
sommaren som kommer och knackar
på bara för att springa
härifrån
och så lever jag mitt
liv som bina suger näring ur
blommorna och så dör jag
på någon annans bekostnad som
ungarna med fräknar och mjölkmustascher
plockar I love you-blad från
en vissen förgätmigej