1227. Jag hänger upp mig på saker där andra hänger upp sina påslakan

Jag hänger upp mig på saker där andra
hänger upp sina påslakan glänsande vita på håll
och doftande av tvättmedel men fortfarande
fläckade av gårdagens blod om man bara kollar
på baksidan dom svarar hallå hallå i telefonen
när jag bara säger vadå vadå i
megafonen fyra steg för mänskligheten är färre än
fem steg hem till dig jag knackar på är du hemma och
jag vill ha dig i natt i natt krulla ditt hår mellan
fingrarna min tunga i ditt öra bara för att kunna lämna
dig när du sover; cause baby I was born on a train

dom sorterar sina sopor så fint med en påse i varje
fack när jag sitter vid ån och kastar kompostrester
till skatorna som att inte dom också vet som att dom
inte vet att vad vi bryr oss om är bara ett sätt att ignorera
dom som bryr sig om oss och sedan lever på det

postulera dina testamenten och skrik att du lever vi är
värda det vi är värda det vi är värda en stund i trans ett
flak öl och någonting att dansa till vi är värda lite dans lite
dans lite dans och alldeles för mycket obalans kan du
cykla utan att hålla dig i eller ska jag visa hur man gör för
varje fågel som flyger finns det hundra fåglar som dör

så har jag kommit i trubbel varje gång jag packat upp min
resväska och packar jag den igen och börjar gå hälsar
på dom som säger hallå som om dom känner mig som om
dom känner mig dom känner inte mig och hur kan
man känna någon som bara lärt sig säga hej då kör jag
blicken ner mot asfalten och chansar varje gång
jag korsar gatan sjunger med tyst för mig själv sjunger
dom där Smiths-raderna om att det var en gång det var
en gång ett ljus som aldrig brann ut men såna ljus syns
bara på håll det var så längesen det var så längesen och om
nians spårvagn från Saltholmen kills the both of us så gör det
ingenting för man kan köpa såna spårvagnar på internet
och vad är poängen med att dö i en värld där alla redan
uppfunnit alla sätt att dö på innan oss och vad är poängen
med att dö vi kan lika gärna leva kvar här mitt i en stad
en värld och ett universum där folk trippar på tå gråter och
förlåter i rädsla för utomjordingar är dom gröna är dom gröna dom kanske är gröna så vi målar världen svart och vit och vad ska man göra sen bara skratta hålla med och försöka förstå; att man kan köpa såna spårvagnar på internet

det är ett nytt spel och jag vill inte vara kvar

väntar på en dag när allt börjar om på nytt igen ställer
dom mig i mitten under rampljusets dunkla sken då yes,
antagligen; så är det meningen och det är meningen att jag
ska stå där i mitten hånas piskas och ställas till svars
för alla känslor jag var för svag för att göra mig
fri ifrån som en mördare utan minne måste jag vittna om
min egen spegelbilds förfall när jag inte ens har mördat
någon och kanske är det just därför och kanske är det just
det som utmärker mördare att dom identifierar sig själva
med kärleken och kärleken dom gav bort utan att spara
ens en liten gnutta i självförsvar och jag ska stå där så ska
jag stå där som en manlig Jean D'Arc fast inte lika stark och
säga att Gud är inte min Gud är inte min för han har skjutit
sig i pannbenet med ett hagelgevär och sen den dagen är vi
alla skilsmässobarn på jakt efter någon som älskar oss så ska
jag stå där så ska jag stå där och dömas av alla dom jag inte
älskade till ett liv i celibat och jag ska fan bli celibat för jag har inget bättre för mig;

jag ska fan bli celibat!