Havanna - 2004.12.14

[Ever since I was 8 or 9 I've been standing on the shoreline]

Friday, July 28, 2006

1340. Dom gav mig femton bitches och bad mig hålla takten

Jag sitter på huk och inväntar
gryningen som
kommer och tar dagen
med sig släpandes efter som
oxen och sin plog
brinner upp
från vågorna utanför
Bohuslän till horisonten
utanför Gothia hotell
upp vidare
ända upp till
fosforlagren ovanför
Falu gruvbruk

jag ser William
Klein ta kort på pojkar
med pistoler och någonstans
där finns mitt liv i
deras grimaser som
fotografens
spegelbild även mina ord
sprider jag ut
som pigorna strör
frön över
torkad jord

dom vet inte
vad dom snackar om
jag har tystnaden
som en mask för
att tracka dom

beroende av verkligheten
för att fly därifrån
som jägaren och
sitt spjut ett steg närmare
sanningen är bara
ännu en dröm om framtiden

aha
kommer du ihåg
den dagen du blev kär i
Lee Friedlander och alla andra hängde
efter som ett pärlhalsband
till och med
Lartigue
Robert Frank
Garry Winogrand och
Walker Evans så klart
jag kommer ihåg den dagen som igår
hur den amerikanska drömmen
hängde som den sista
druvan i en klase
slängd som ett krucifix
i dikeskanten och
like a fool i tried
to peel it lager efter lager
tills bara sömmarna
återstod av karaktärerna
fulla som dynga
ur Steinbecks alla noveller

dom gav mig bröd för
dagen och en säng
att krypa i

dom gav mig femton
bitches och bad mig hålla takten

dom gav mig sina bara rumpor
och bad mig hålla takten

dom gav mig sina rakade armhålor
och bad mig hålla takten

dom gav mig sina rakade kön
sina rakade bröst
sina rakade skallar

och bad mig hålla takten

dom gav mig vingar av vax
och en resa nära solen

dom gav mig armar av stearin
och bad mig hålla takten

så flyg lilla fluga flyg och den lilla
flugan flög

dom gav mig kärlek på
håll och bad mig hålla takten

dom gav mig någonting att
leva för och vände timglaset upp och ner

räknade dagar
räknade ut
dagarna som fanns kvar

jag gav dom min själ

jag gav dom mina ord
som smatter mot rutan
mitt liv som båtar
i kajutan
mina sår som maskar
i flanellen

jag gav dom min kärlek
som lava ur vulkanen

jag gav dom mitt
liv jag gav dom mitt liv

dom gav mig en smäll på
käften och bad mig om en gentjänst

jag gav dom förlåtelse

dom gav mig ruttna brädor
att bygga bo utav

dom gav mig pengar att spendera
och en hora att salpera
jag gav dom pengarna tillbaka och
en ramsa att skandera

dom gav mig tejp
klister lim jag
gav dom nödrim

dom gav mig livet som
en gåva och bad mig springa därifrån

dom gav mig en bibel

dom gav mig livet som
en gåva och bad mig springa därifrån

till slut gav jag mig
och höll med

2 Comments:

At 11:16 AM, Blogger Unknown said...

Skitfin dikt!:)

 
At 4:10 PM, Blogger Jonas said...

Instämmer! (Sista halvan skulle kunna vara en håkantext, så bra är den.)

 

Post a Comment

<< Home

Bloggtoppen.se BlogRankers.com