1427. Bokmanus: Ett år

13 oktober

Ingenting har hänt. Ligger som i en dvala. Stirrar ut och hoppas på att någon ska komma hit och hämta mig. Dra undan himlen som en ridå, lägga händerna över horisonten och säga; det är bara ett skämt alltihop. Kom så går vi och äter äppelpaj. Och så kastas jag in i ett nytt spel. Men i alla fall ett nytt spel.

Korsade över Stortorget på min väg till Coffe point, där jag skulle träffa J. för en kaffe. Såg att ena korvståndet hade vänts, och kunde inte låta bli att undra varför. Föll in i ett tankespel, om hur mannen i korvståndet ringde mannen som ägde korvståndet och sa; hej, jag har en plan för att få fler kunder, vi vrider korvståndet nittio grader. - Okay. Klick! Eller så ringde han inte mannen som ägde korvståndet. Kanske gjorde han det själv. Kom fram på morgonen och tänkte; jag har jobbat här i tjugo år snart, det är dags för lite förändring. Och så vred han korvståndet med båda händerna. Eftersom korvståndet står på hjul så vore inte det helt omöjligt.

När jag senare kom fram till J., ursäktade mig för att ha varit några minuter sen, var jag fortfarande så insnärjd i dagdrömmarna om korvståndet att jag måste ha uppfattats som helt nyvaken. Förvirrad, på gränsen till apatisk. Han frågade vad jag hade gjort idag, och jag svarade att jag hade gjort både det ena och det andra. Men det var en lögn. Jag hade sovit fram tills dess. Fram till min syster ringde mig bara 30 minuter tidigare, och med en härsk röst sade; sover du nu? Klockan är ju halv 2! Jag svarade; sover och sover, jag vilar lite bara. Då jag insåg att min röst lät alldeles för sömndrucken för att jag skulle kunna dra lögnen längre än så.


14 oktober

Läser om Gödels ofullständighetssats. Kanske finns det hopp för mig. Kanske är blotta insikten om att jag inte kan förstå mig själv, eller någonting jag ser, ett bevis för att jag förstår och är en tillräckligt uttrycksfull person. Eller så är det inte det. Och är det inte så, att även Gödels ofullständighetssats måste vara ofullständig, eller drömmer jag. Det borde ju säga säg självt. Men hur?


15 oktober

Vaken så länge på morgonen att jag hör grannarna gå upp och ställa sig i sina duschar. Fåglarna kvittra. Solljuset trycka sig in mellan persiennerna. Ligger bara stirrar i taket. Sömnig, men berusad av tankar. Tankar. Hög på tankar. Snälla släpp mig. Gå till någon annan. Gå till folket på stan som tror dom förstår. Förstår vad då? Förstår världen! Och skrattar åt resten.


16 oktober

G. berättade för mig att han hade drömt att han hade haft sex med sin mamma. Jag frågade om det var en bra dröm, men han verkade ta illa åt sig. Tvångstankar, tvångstankar. Vill läsa mer rysk poesi.