1416. Om tid och rymd

Tid och rymd. Vi kommer aldrig att förstå dom begreppen. Men inte bara det; vi kommer aldrig heller förstå att vi inte förstår? Hur ska vi till exempel förstå att dom verktyg vi har hittat på för att förstå, att vi inte förstå; i sig är lika diffusa, abstrakta som det vi använder dom till? Det är som att kolla på solen i solglasögon och försöka förstå solen, dess sken; utan att först förstå hur solglasögonen fungerar.

Okay, det är klart att vi kan förstå solglasögonen i sig; och vi kan förstå begreppen tid och rymd i sig. Men vi inte kan förstå det begreppen när vi pratar om tid, när vi pratar om oändlighet.

Och hade vi förstått det, så hade vi förstått frågor som; i vår värld har oändlighet som svar; vad fanns innan universum skapades? Vad finns utanför universum?

Och säg här, att det fanns INGENTING, så är ändå detta ingenting någonting och om det verkligen fanns ingenting; hur skulle någonting kunna skapas ur ingenting? Därför förstår vi heller inte hur någonting återigen kan bli ingenting.

Det är som en spegel.

Och vi säger att vi har själar, som ett slags sätt för att leva vidare; för hur skulle vi inte kunna ha en själ om vi har känslan av att ha en själ; att vi är själsliga; vad skulle denna känsla komma ifrån om inte just från själen, och ingenting annat än det? Hur skulle vi ha en gudsbild, och varför; om inte Gud fanns? Hur skulle vi, ofulländade som vi är; kunna tro på något sådant fulländat?

Såna frågor kommer vi inte förstå.

Men jag tror att ofullständighet, bygger just på fullständighet. Så att i en fulländad värld finns ingen tro, eller vetskap; ens ett begrepp som "fulländad", eftersom det inte behövs. Vi är alltså ofullständiga, men vad säger vårt begrepp som fulländad är fulländat? Vad säger att vår tro om någon som har allting, inte bara är lika ofullständig som oss själva?

Vi försöker prata om en gud som är lika ofullständig som oss, eftersom det är det enda vi förstår oss på; till att ändå uppfylla någon slags fullständighet; till att äga oss och ha skapat oss; men ändå, vara trött och tvingas vila på den sjunde dagen.

Nog om detta, och åter till begreppet oändlighet; som i och för sig, på alla sätt och vis representerar fullständighet på något sätt; men lik väl, ofullständigt i vår värld eftersom vi inte förstår det; om vi ändå säger att allt är oändligt; det vill säga tiden finns inte; det är bara något vi har hittat på för att strukturera upp vår värld; tiden är inte konstant och i en sådan värld, om världen vore oändlig; och vi inte haft någon själ; eller en själ som endast var uppbyggd av atomer; så hade alla de atomer som splittras när vi dör, löses upp och far ut i luften; också oändligt många gånger, i en oändlighet; krokats samman igen så att precis samma värld som vi har här och nu hade utspelats igen; med precis samma minnen om vad man gjorde igår; eftersom, om allt bara är atomer, så är också minnena atomer; den fria viljan atomer; det hade också följt, att givet att så var fallet hade oändligt många kombinationer av atomer bildats; så att det någon gång, i en värld, hade varit fallet att en hund blivit president; eftersom om viljan bara är atomer; så också; hade det funnits en värld där alla människor (eler majoriteten av dom) var konstruerade sådana att dom bar på en vilja; av att ha en hund som president.

Och om universum inte är oändligt; nej; det drar ju ihop sig och töjs ut; så följer ändå att i en oändligt lång tid, i en evighet så hade exakt samma universum skapats igen; big bang; tjoff och så sitter vi här igen.

Det kan tyckas osannolikt att just denna världen skulle återskapas, men i en oändlighet; så är den sannolikheten lika stor som; att om man spelar på röd i roulette så blir det någon gång röd, om man snurrar bollen oändligt många gånger. Och från det följer att i en oändlighet; kan det inte bli svart varje gång, eftersom det är oändligt; så till slut, och oändligt många gånger kommer bollen stanna på röd.

Yes, yes.