1418. Indien, again; New Dehli

Det var den natten i Dehli. Eller New Dehli. Jag kom dit klockan halv 12 på natten, sittandes på en jävla trästol i ett tåg, överbefolkat; så att det låg barn och skrek på hatthyllan, satt vuxna män under bordet och ingenstans fanns det något utrymme för benen; och ni vet sådana tågresor när man tittar ut och undrar vart världen är på väg; och vad gör alla andra idag? Dom lever sina liv och varje by som svischar förbi på utsidan blir som dockhus med bara dockor i; det var lördag och jag längtade hem; tänkte på vad alla andra gjorde nu; dom dansade säkert och drack öl; försökte att inte tänka på det. Småsnackade med en indier som var ingenjör av något slag, han sa att Sverige är ett bra land och jag ville säga; wtf vet du om det, du har ju inte ens bott där - men jag fattade vad han menade; och höll med; försökte tona ner bilden av Sverige som ett land där alla är kompisar och knullar ibland, med att prata om att det var kass också, tråkigt och grått och kass, jag tror inte han förstod; vi kom från olika världar och aldrig är det så uppenbart som på tåg; TÅG! - Detta himmelens påfund; detta paradis av vanliga människor, som sitter intryckta, på väg någonstans; på lika villkor, i samma vagn; te-killarna som springer runt från vagn till vagn och alla dricker samma te, pratar om drömmar, vart dom är på väg, som en slags metafor; till varför dom sitter där; nej, mer än så; till varför dom lever! Jag älskar tåg. Där finns ingen som pratar med dig för att lura av dig pengar, för att visa dig stans bästa butik, som råkar vara brorsans butik, som dessutom är helt öde och halvt bankrutt, där finns bara människor som stirrar ut ur rutorna, på städerna och pratar med varandra om vart dom kommer ifrån; som om alla var samma familj, av samma kött och blod, men också; från totalt olika världar, som alien och hur ska man förklara för en indier vad LAGOM är, eller vad jantelagen innebär? Mycket sånt, jag tänkte på att det var lördag och på vad alla människor gjorde back home, försökte snegla mot några indier i min ålder; snacka med dom och kanske bli erbjuden en plats att sova; tågresan drog ut på tiden, på väg till ett gigantiskt New Dehli, men också kanske Indiens nästfarligaste eller farligaste stad; i jämnhöjd med Calcutta; ett Dehli där fifflarna drog runt på gatorna, som militärer, leende och utan vapen; men nog så farliga; och bara några veckor innan hade jag blivit intryckt i ett rum, och nästan påtvingad en resa till Kashmir, jag sa wait; wait; och försökte enligt konstens alla regler, nästla mig därifrån; jag har inga pengar; har du inga pengar, du måste ha pengar; sånt funkar inte; så jag sa att jag så klart hade pengar, försökte vinna tillbaka trovärdigheten; log; nu var det dags; JAG SKA TRÄFFA EN VÄN, han är här utanför precis; såg hur dom ställde sig framför utgången; 1, 2, 3? Ska ni slå mig? Försökte att inte se skraj ut, vad har ni pickadollen era svin? Sa ingenting, bara log; bestämde en tid, när jag skulle köpa resan, sa att mina vänner också skulle till Kashmir så ska be dom att köpa biljetten från er också, SÅ: nu trodde dom att jag skulle fixa fler resenärer och wow, dörren öppnades; en kille följde efter mig på gatan; korsade gatan, märkte att han hängde efter; in i vimlet, sprang, tog en taxi och tillbaka till hotellrummet; så.. klockan passerade midnatt och på håll kunde man se hur Dehli bredde ut sig, några pappkartonger till bostäder började kanta rälsen; smutsiga barn som vinkade; nakna barn; råttor stora som petflaskor; sopor; sopor; kanske en timma kvar; hade inget hotell att komma till och alla receptioner borde vara stängda vid den här tiden, började prata med en annan kille som också visade sig vara ingenjör, spelade skraj, som ett skadeskjutet djur; han frågade; vart ska du ta vägen? Jag sa att jag inte hade en blekaste jävla aning, tog upp en beedie och frågade om han ville ha, oh, han log; en vit man erbjöd mig någonting; nu var jag hans vän och han sa att han skulle till sin kusin och sova där; vi gick ut ur vagnen; frågade en kille att hålla koll på min väska, en kille som såg pålitlig ut; han sa; ja, ja, ja; och tog det som ett hedersuppdrag, jag tände beediesen i utrymmet mellan vagnarna, där urinen stank från alla de miljarder indier som pissar mellan vagnarna istället för på toaletten och går man bara in på toaletten längre än man orkar hålla andan; så förstår man, varför; det är toapapper och skit på kanten och en spola som nästan aldrig funkar och ett tåg som skakar och väggar som är kletiga och golvet som är täckt av urin och yes; så vi stod och rökte och killen checkade med sin kusin om jag kunde komma; det var okay, gött tänkte jag. Nu var det klart. Jag ska bo i hans schack och sova där som en kung; oavsett om det så var en pappkartong. Några minuter över halv 2 landade tåget på stationen; alla folk strömmade ut och bildade en mäktig kö uppför trapporna, på perrongen, ner för trapporna, andra sidan; som att se en 20-filig motorväg på Himmelska fridens torg köas igen; det finns något mäktigt med sånt; höll händerna i fickorna, väskan över axeln och försökte att inte tappa bort killen jag skulle hänga på; vi kom ut; hundratals taxi-chaufförer utanför ingången; alla kom fram till mig; where are you going, where? where? Ignorerade dom. Killen ringde sin kusin igen, paff: jag kunde inte följa med, det fanns ingen plats, bla, bla, bla; han sa hej då, vi sa hej då, bytte nummer och bestämde plats för en fika imon; lade lappen i bakfickan, stapplade några steg åt sidan och tittade ner mot marken; vad fan gör man? Återigen, en slagen man! Strandsatt på en öde ö, fylld av människor som ville ha mina pengar, som ville hjälpa mig och stjälpa mig, på samma gång; som stirrade på mig; som sa hallå till mig, som tiggde framför mina fötter; i flockar; poliser som lite arrogant tittade förbi; var jag ett hot mot deras auktoritet? Sure, what ever: jag ville försvinna; trycka på en knapp och bli osynlig. Frågade en taxichaufför efter hotell; han sa att alla hotell var stängda och kollade på mig med dom ängsliga blickarna av en moder; förtvivlad och övergiven; jag sa, skjutsa mig till ett hotell som är öppet, vad som helst och jag ger dig pengar om vi hittar ett; annars; NADA - han fattade och vi cirklade runt på döda, tysta, kolsvarta gränder; hundar skällde; det var det enda som rörde sig; stanken av avlopp fyllde lungorna; ett paket av beedies i fickan men bara en cigarett; ingenting fanns och vi hamnade på en resebyrå i utkanten; där satt dussintalet äldre män och skrattade i en sån där schargong som man bara trodde fanns i omklädningsrummen för hockeylag; dom tuggade på tandpetare, hade skjortorna halvt uppknäppta, feta, lutande sig tillbaka; skrattande hysteriskt; aha, sa någon, någonting om mig; men skratta då, så skratta då; jag var inte alls road men lät dom skratta; frågade vad han sa; i någon slags medhållande ton, som att det visst var roligt, dom vägrade säga och skrattade bara mer för varje gång jag frågade; kollade på varandra, sa någonting och skrattade igen; jag frågade efter hotell, men dom bara skrattade; jag frågade igen; skratt! Skratt! Skratt! Jag frågade igen, dom frågade; do you like to fuck? Och skrattade ett hysteriskt skratt, alla på samma gång; jag svarade no och frågade efter hotell; again; en kille tog upp telefonen och ringde runt, det fanns inget, klockan blev halv tre, dom bjöd mig på en läsk och några beedies; skämtade om att det blev 200 rupies, jag sa no, never; dom skrattade, jag satte mig på väskan, lutade mig mot väggen; tände en beedies, blossade, lät den brinna ut, och somnade utan att jag märkte det.