1428. Här sitter jag

Här sitter jag, så skratta då. Håret flätat och fingrarna instoppade i alla slags listor som finns. Ryggen böjd och blicken spänd; finns någon där som viskar mitt namn eller är det vinden, höstens vind; tystnadens skri; mitt namn som en inskription på gravstenarna, gömda under granens barr, en stjärnhimmel eller två; ge mig någonting som älskar och på andra sidan gatan ramlar en man förbi, jag känner igen honom sen förut, som älskaren till en mamma som knappt hittar hem, jag känner igen dig som jag känner igen alla fiskar i ån; det kommer en dag när vi alla kommer flyta medströms, upp och ner. Men simma då och jag simmar. Men simma då och jag simmar. Men simma då och jag simmar. Den sista cigaretten, i min hand, lågan från en svavelsticka, låt det bli en varm vår, jag behöver någonting att se fram emot, låt det bli en vinter där fåglarna stannar kvar i sina bon och sjunger hela nätterna långa, en sång om Afrikas gröna kullar, en sång om vad som helst, jag behöver någonting att fylla rummet med; tavlorna fortfarande lutandes mot väggen, väskan packad, skorna slitna och kläderna utspridda på golvet som vrakdelar på en öde sandstrand, här sitter jag, så skratta då!