Jul & Let's get it on & Arne Weise

Jag är en bomb. En jävla bomb är jag. Och jag hatar julen. Fan vad jag hatar julen och jag exploderar, och paketen vimlar och folk skrattar och vad fan händer, vad fan händer med alla människor. Jag hatar julen och exploderar och där sitter Arne Weise och tänder ett ljus för alla som inte har något att leva för, för alla människor som går på stan och möter varandra bland önskelistor och julklappsaffärer och säger att de hatar julen och säger "god jul" och blinkar med ögat och säger hej då och ändå köper julklappar, för det är ju jul. Ha, det är jul, och fan vad jag hatar julen. Och jag hatar allt. Han tänder ett ljus för alla som vet vad de lever för. Och tycker om det, eller inte, men det är väl OKAY... ahaa... så jävla okay... för barnen med Slitz i sin hand och de som växt upp och citerar Ledin när vintern är kall och aha fy fan, de som tänker när de skriver och vet hur allting ska sluta. De som aldrig förlorar sig i någonting, som aldrig gråter till musik, som aldrig skrattar på ett dansgolv. De som visar muskler, och kom bruden så ska du få en natt du aldrig glömmer. Och brudarna går dit och glömmer ingenting och börjar tro på sanningen och börjar tro att sanningen finns i en Ledin-sång som spelar i bakgrunden och jag skulle vilja döda alla med ett Marvin Gaye-album. Med Let's get it on. Och jag tänker på orden, jag tänker med orden, och jag är kass. Och Rolling Stones och alla hatar mig. Jag är bara ett barn, ett eländigt och jävligt barn som ingen förstår. Men de skriver av mig, folket på stan tittar och skriver ner och det finns säkert en bok om mig, men jag vet inte vad den heter. Och Jan Guillou skriver en gång till och vet ju hur allting ska sluta och slår sig på bröstet och säger "stolthet varar längst" och skrattar högt för de som inte skrattar så att det hörs och alla fejk-Jan som går efteråt och säger "Jan är bäst" och slår sig på brösten för 'vi kom iallafall' hit, och ser sina bibliotek som bevis på sin värdighet och en bok om Afrikas fattigdom är skälet för att inte åka dit och en bok med kartor i är platsen där drömmar dör och de betalar pengar för bokhyllor, och det finns gratis böcker i ett bibliotek. Men de måste veta att de finns, och de måste bevisa det för andra. För bara då vet de. Och de skrattar så högt. Och det är bara folket som inte är någonting som har behov av att visa att de är någonting. Som en osynlig man i kläder. Och jag ska göra ett blandband så att någon förstår. Fucking förstå, eller dö.