Havanna - 2004.12.14

[Ever since I was 8 or 9 I've been standing on the shoreline]

Tuesday, June 28, 2005

Gräv upp mig!

Nergrävd i det blå, så jävla nergrävd, i det blå. För vem har sagt att änglar ler? Vem har sagt att änglar ler? Ni har blåst mig! Ha, ni har blåst mig! Jag trodde på er, sen vek ni av. Jag trodde på er, och gjorde likadant. Bara det, den tron; att det fanns ingenting bakom mig. Mata inte fiskmåsar, dom attackerar då. Säger någon. Mata dom, säger jag. Vad skulle vi annars göra. Vet ni inte, att jag sitter på en pinnstol, med skoskav. Och skriver det här. Kan inte, ändå, låta bli att sparka i luften, på allt jag ser.

Ta en spade och gräv upp mig.
Ta ditt liv, krydda med passion.
Ta min mun, krydda med saliv.
Ta mig, ta mig!

Svart kaffe, två sockerbitar. Svart kaffe, från en annan tid.
Svart kaffe, två sockerbitar. Svart kaffe, från en annan tid.

Jag måste komma härifrån. Jag måste komma härifrån.
Där änglar ler, och vill ha barn. Där änglar, vill ha barn med mig.
Och ler, när jag ler.

Gräv upp mig! Gräv upp mig! Gräv upp mig! Gräv upp mig! Gräv upp mig! Gräv upp mig! Gräv upp mig! Gräv upp mig! Gräv upp mig! Gräv upp mig! Gräv upp mig! Gräv upp mig! Gräv upp mig! Gräv upp mig! Gräv upp mig! Gräv upp mig! Gräv upp mig! Gräv upp mig! Gräv upp mig! Gräv upp mig!

0 Comments:

Post a Comment

<< Home

Bloggtoppen.se BlogRankers.com