Jake LaMotta

Jag blev nästan knäckt när Jake LaMotta sa att han var störd, att han borde spärras in. Jag såg "Tjuren från Bronx", och såg mig själv i lite av det där. I det galna, uppenbart idiotiska, som inte kunde undvikas, hur självfallet vrickat det än var. Kärleken som inte kunde räddas, trots att den låg på säker grund. Som inte kunde undvikas. Från gatan, rakt upp i ringen. Han var en tjur. Den idioten. Han var en tjur. Som slogs, för att bli dödad. Eller dö. För att leva, livet ut. Och på andra sidan, i samma ring, skönheten. Som är där, för att besegra. För att få mig att ligga ner. Eller så skulle jag vara tvungen att döda den. Skönheten, slå den blodig. Slå ut den. Som tänder flyger. Slå bort den. Slå den. Döda den. Skönheten, är det värt det?