Svalorna

Hej, svalorna flyger.
Ska jag fånga en?
Hej, svalorna som flyger,
Ska jag fånga er?

***

Extra reportage, om massmördare. Lömska jävlar i trikå. Programserier på Discovery. Århundradets krig, kablas ut, med hysteriska ljudeffekter. Och låtsasblod. Filmer, med skräck. För att skrämmas. Vad finns jag i allt det här? Som massmördaren, eller Sibyl Vane. Som offret, som offrade sig. Som offret, glaset med vin, och sömnpiller. Jag andas in, för att andas ut. Skriver ord, för att samla tankar. Skriver tankar, för att bli av med dom. Och andas ut, slutligen, för att bli av med den. Luften. Men lika mycket, för att kunna andas in igen. Vad har jag gjort för att förtjäna allt det här? Vad har jag gjort för att förtjäna smärtan jag bär på, och alla misslyckade steg. Jag får skylla mig själv, har jag sagt. Du får skylla dig själv, säger alla andra. Och jag håller med. Verkligen, dom som skriver här i tidningen. Jag håller med, för normalfuntade människor, ser inte ut som er. Jag håller med, alla vitsiga insändare, med någon nihilisk baktanke, om att kanske bli sedd, och kanske för att se sig, själv, i tidningsbokstäver, så att man vet, med tidningen under armen, att man verkligen lever. Vad är jag i allt det här? Vem är jag, som läser allt sånt här. Försöker blunda, men köper ändå. Köper inte, men lastas på. Vagnarna, upp till Majorna. Stoppar in ett guldmynt för att få åka med. Jag kan inte tro att jag verkligen lever. Och jag kan inte tro att jag verkligen lever. Så någon gång, stoppar jag väl, att försöka, för jag försöker bara att inte trampa snett. Men misslyckas totalt, varje gång.