529. Barfota, rädd och naiv. (Jag ska drömma om änglar i mitt liv)

Vad fick mig att springa så snabbt jag kunde,
Barfota, rädd och naiv.
Skrämd, men med bestämd min.
Paranoid och utan driv, i stegen
Det var mer som att jag hasade mig fram.
Utan mål att nå, bara för att någon hade,
Sagt, om du inte går, så blir du ingenting.
Jag har aldrig vågat stå still.
Med orden på andra sidan ån,
Ibland tänker jag att ingen gillar mig.
Men jag ska göra så bra jag kan.
Jag ska måla julkort med hjärtan på,
Och låtsas att någon skickar lika fina
Vykort hem till mig.
Jag ska drömma om änglar i mitt liv.
Jag ska drömma om änglar i mitt liv.
Men på morgonar, när jag vaknar,
Känns det ibland som att ingen gillar mig.
Det är då jag slår sönder speglar,
För att pussla ihop skärvorna, i tidsfördriv,
Kanske för att hitta en annan spegelbild,
Kanske för ett annat pussel, med ett nytt motiv.
Jag har alltid varit ett ensamt barn.
Varför vet jag inte, men nu, allt jag kan göra.
Är att låta ensamheten bli min vän.
Med öppen famn, säger jag hallå, i tystnaden,
Dricker vi vårt kaffe, och delar sockerkakan,
Mitt av.
Jag tror det kommer en dag, när alla,
Skrattar och dansar tillsammans, och jag
Hoppas jag får vara med dom då,
Dom jag aldrig lärde känna,
Och dom som aldrig lärde känna mig.

Jag ska säga hej då till Madame George,
Med varmt te i mitt bröst.
Och ur ångorna, reser sig någonting,
Men inte stanken av svett, utan doften,
Av söt parfym.

Jag ska drömma om änglar i mitt liv,
Att hjälpa en blind människa över gatan,
Räcker för mig.

Barfota rädd och naiv.
(Jag ska drömma om änglar i mitt liv)