530. Det är ett jävla hyckleri!

Tänk om mina barn får se den här bloggen.
Och säger, pappa, vi vill inte ha en pappa som gråter ibland.
Jag är byggd av is, från frusna tårar, skulpterad till en staty, ingen vet vem det är.
En staty utan balans, ingen vet vem jag är.
Kvar finns bara ett skal, men inuti, smältande vatten?
Eller en istapp.
Jag vet ju inte ens vart jag är på väg.
Mitt jävla självömkande, jag är lika trött på det som ni.
Det är ett jävla hyckleri, det är ett jävla hyckleri.
Ett slöseri med tid, ett slöseri med ord,
Vad skulle jag annars göra? Vad skulle annars finnas här?

Och tänk om mina barnbarn får se den här bloggen.
På alla släktkalas, kommer folk att skratta åt mig.

Jag vill bränna upp mina ord, men har inget mod.
Jag vill bränna upp mina ord, och gömma mig.

Tänk om jag alltid kommer att vara sån här.
Tänk om jag inte får några barn.
Och folket på gatan säger,
Vi vill inte ha någonting gjort av gelé,
Så ät upp mig.

Ett gulligt SMS, till fel adress,
Räcker för mig.

***

Där är han, där är vakten på Sticky som slängde ut en man på gatan, bara för att se han dö.
Jag hoppas inte känner igen mig.
Jag hoppas han inte kommer ihåg mitt namn.

***

Kondensen stiger högt, över mitt ben, i en pöl, skrumpnar vänster stortå, bort,
I från och domnar till att inte längre vara min.
Det finns ett ställe på jorden dit solens strålar aldrig når.