Havanna - 2004.12.14

[Ever since I was 8 or 9 I've been standing on the shoreline]

Sunday, September 18, 2005

654. Jag älskar dig

Jag skiter i allt
Jag sitter här och dör istället
Fy fan för mig
Det är sista gången på tre månader
Som jag kan träffa henne
Och vi skulle göra någonting ihop
Hon sa
Vi måste träffas
Och jag sa nej till öl
Så hon sa nej till sina kompisar
Och vi skulle gå på bio
Istället
Så jag sa
Häng med dina kompisar
Så kommer jag dit
(Mest för att vara snäll)
Nu ringde hon och undrade
Vart jag var
Och jag sa
Hemma
Jag kommer inte
Orkar inte
Hon blev ledsen
Och jag sa
Vi hörs
Hej då

Fan
Fan
Fan

Jag har duschat och allting
Till och med lagt en klick
Gélé i håret
Nu sitter jag här och låter géléet
Torka in 4-ever
Varför sitter jag kvar?
Jag har inte ens någonting
att skylla på

Min förmåga att leva mig in i saker
Dödar mig
Min förmåga att leva
Dödar mig
I sin frånvaro
Tar jag packet och drar
Jag har druckit 3 burkar
Finöl
Bara för att komma i form
Nu sitter jag kvar och ser dagarna gå
Istället för att hålla i hennes hand
Och säga
DU ÄR FIN
DU ÄR FIN
VAD FIN DU ÄR

Jag kan lika gärna dö
Jag är nere på botten

Fan
Fan
Fan

Att jag till exempel
Är min lillasysters
Enda skunkkompis
Måste betyda någonting
Hon kanske älskar mig
Hon älskar mig
Fan
Jag älskar ju henne
Varför har jag aldrig sagt det?
Tänk om jag dör imon
Och ingen vet
Att jag älskar dom

Jag älskar er

Min pappa är bara sjuk
Men han står i
Ibland kan jag inte somna
Och tänker på farsan
Som inte sover heller
Bara vaknar
Kastas ut och in
I massa mardrömmar
Som medicinerna framkallar
Han säger att det är okay
Men att man inte lär sig
Även om man är van
Ibland hör jag han skrika på natten
Såna där dödsskrik
Som man skriker när man tror man dör
Och jag går in och undrar hur han mår
Och han sitter i sängen
Och stirrar in i väggen
Uppgiven
Nedbryten
Som den svagaste mannen
På hela jorden
Tittar på mig och ler
Skäms nästan över att jag ser
Rycker upp sig
Säger
Jo tack, det är bra
Bara en mardröm du vet
Och skämtar om den där mardrömmen jag hade
När jag var 16 år och trodde att SATAN hette
Lasse Kronér
Så vi skrattar och han säger
En sån mardröm
Precis en sån
Men jag kan se tårar i hans ögon
Uppgivenheten doftar lång väg
Med stanken av ny parfym
Nya pyjamasar som om han vill
Dölja att han är
En slagen man
En döende man
En sjuk man
Som inte ens kan somna
Eller sova klart
Och ny madrass för att ligga skönare
Det kan han unna sig
För han ligger ju ändå där
Halva sitt liv
Försöker sova
Men håller sig vid liv

Mina darrande händer
Och jag gråter
Jag får alla andra i min omgivning att gråta
Så jag gråter också nu
För jag känner mig mer som dom
Än som mig själv
Och tårarna bekräftar det
Sanningen
Jag gråter
För jag älskar alla
Men ingen verka förstå
Att jag älskar dom
Jag älskar någon
När jag säger det
Det är inte alls
Bara en jakt
Efter komplimanger
Jag älskar dig
Och jag kan säga det varje dag
I resten av mitt liv
Och du kan sitta tyst i din säng
Stirrande
Och jag kommer fortsätta att säga det
Varje dag
Och
Varje natt

Jag älskar dig
Det är allt

Om du bara förstod
Herre gud
Livet hade varit så mycket enklare då

Varför är allt jag rör vid
Antingen liv eller död
Vitt och svart
Varför finns det inte längre
Några mellanting
Mitt liv
Inget sätt att vara
Där man bara kan sitta bredvid
Och titta på
Skratta eller gråta
Dansa eller spela död
Från sängen till dansgolvet
Går jag fram och tillbaka
Tänker inte mycket på vad som händer
Men tänker på
Hur jag ska ta nästa steg
Så att inte alla som ser mig
Tror att jag är falsk
Finns ingen falskhet
Finns ingen falskhet
Finns bara du och jag
Och ett avstånd däremellan
Som är större än en livstid

Vi kan lika gärna dö
Så dö älskling
Dö med mig
Älskling
För min skull
Ska vi dö ikväll?

Jag älskar dig
Jag älskar dig

Min darrande hand försöker slå sig fri
Vänta
Darrande hand vänta
Jag ska bara skriva på en lapp
Att det inte alls
Var erat fel
Även om ni kommer tro det
Det är mitt beslut
Och jag har säkert fel

5 Comments:

At 1:18 AM, Anonymous Anonymous said...

damnit, cassius.
det är självplågeri på flera olika nivåer att läsa din blogg. jag vill ju inte vara ledsen, jag vill må bra men jag dras på nåt konstigt sätt hit. som att vara ung och förstörd och skära sig i armarna. må lite dåligt och lätta på smärtan. eller bara gå ut och läsa din blogg. man blir förtvivlad. kanske gråter. men smärtan känns lättare om än befintligare. jag är rädd.

må bättre.
må bra.

 
At 11:18 AM, Blogger Alfredo Augusto said...

mercy: oohhh jag blir lika berörd av dina kommentarer...

så det är din blogg? shit, du är grym..

må bäst. togetha!

 
At 11:29 AM, Anonymous Anonymous said...

oh.

blogg och blogg.. trams mest.

 
At 8:47 PM, Anonymous Anonymous said...

Det var väldigt länge sen jag läste nått som fick mig att börja gråta, men när jag läste stycket om din far så gick det inte att hålla tårarna tillbaka. Fan vad det stycket berörde mig.
Sköt om dig Casse och var rädd om din far.

 
At 12:18 AM, Blogger Alfredo Augusto said...

ooohh.. jag tror att änglar finns. tack för att ni kommenterar. varenda kommentar blir typ en tår i ögat. <3

mercy: trams på världsklass! alla people läs mercy hon är sötast och bästast..

ister: :) lalalalaTACKTACKTACK1000tack

 

Post a Comment

<< Home

Bloggtoppen.se BlogRankers.com