Havanna - 2004.12.14

[Ever since I was 8 or 9 I've been standing on the shoreline]

Saturday, September 17, 2005

650. Mark David Chapman

Jag står där med John Lennons mördares dotterson.
Vad ska vi prata om?
Dissar jag honom om jag säger att The Beatles var bra.
Att jag lyssnar på popmusik.
Att jag dansar och skrattar.
Ler.
Men ibland så gråter jag när
John Lennon sjunger
A working class hero is something to be
Och sen mördades
Med dessa ord intryckt i pannan
Av någon som bara ville bli hjälte
För en dag
För en sekund
Tryckte avtryckaren i botten
Och log förmättat åt tystnaden
Titta där ligger John Lennon
Och här står jag
Måste ha varit en mäktig känsla
Men samtidigt så oerhört
Jävla
Gripande
Ståtlig till den sekund
Självföraktet grep in

Och ur tystnaden kom tonerna
Från Imagine
Den här gången som begravningsmusik

Har aldrig varit bra på att hitta saker att prata om
Förutom böcker, konst,
Och pop så klart

Vi kan prata om Wagner
Bach och Beethoven
Vi kan prata om alla dom som hängde sig
Ian Curtis och Nick Drake
Och jag kan säga
Med munnen leende
Sensationellt
Blicken vag
Och stämman dov
Att John Lennon ändå var på väg
Att hänga sig
Så det gör ingenting
Och han kan svara och jag kan trösta
Jag kan säga
Det var väl lika bra
För Yoko Ono var lite väl

Vi kan prata om King, Gandhi
Och John F. Kennedy
Malcolm X och Olof Palme
Och jag kan säga
Det är inte deras fel
För bara dårar rusar in
Det är inte dårarnas fel
Det är alla dom som står bredvid
Alla dom som står och tittar
Viskar bakom ryggar och säger
Bara dårar rusar in
Det är alla dom som fortfarande står
Stilla
Det är deras fel
Det är deras fel

Dårarna är bara brickor i ett spel

Och kanske hade han
Blivit skjuten ändå
Världen har aldrig varit
Särskilt bra på att ta vara
På sina guldkorn
Bevara sina drömmare
Dom som sprang
Med dårarna
Bara för att jaga
Drömmarna
Dom som drömde om att bli
Någonting
Dom som drömde om att bli
A working class hero
I sina arbetarkvarter

Kung för en dag

För både John Lennon
Och hans mördare
Var drömmare
Bärare av samma önskan
Strävan
Dröm
Om att bli
A working class hero
Is something to be
Sa kanske Mark David Chapman
Till John Lennon
Innan han dog
Och log gjorde kanske Lennon
Svarade Mark David Chapman
Detsamma
Och blinkade med ögat
Som om han förstod

Båda två
Mot samma mål
Båda två
I samma dröm

Det är sant
Men konstigt
Tragiskt
Men magiskt

***

En stig är bara en stig
När man ser vad som finns
Runtomkring

Samma förhållande har evigheten
Till tiden
Och vid sidan om bygger vi
Våra bon

***

Jag behandlar andra som jag förväntar
Att andra ska behandla mig

Och alla kallar mig idiot

***

Att veta varför folk hatar en är självinsikt.
Att veta varför folk älskar en är självgodhet.

Detta är inte alls konstigt.

Vi blir bara älskade för våra svaga sidor.
Är starka nog.
Våra svaga sidor är svaga.
Just för att vi inte känner till dom.

Men vem vill egentligen bli älskad för hur svag han är
Som några säger,
Jag vill bli älskad som den jag är.
Finns inte.
Det är som att konstnären skulle vilja bli omtyckt och hyllad
För den sämsta tavlan
Det konstverk han själv ansåg sig vara sämst.

Och vem vill det

***

Det sjukaste jag har varit med om, ever.

Sitter i soffan och skär upp en banan.
Tappar en bananbit på golvet så att jag hör att den landar.
Böjer mig ner för att hämta upp den.
Hittar den inte.
Några minuter senare ligger den bakom soffan, mot väggen.
Hur fan gick det till?
Den rullade alltså två meter och den såg inte ens ut att kunna stå upp.

Någon måste ha varit där.

2 Comments:

At 9:38 PM, Anonymous Anonymous said...

heja bloggen! faast det är så mycket text att jag blir alldeles virrig, darrig, stirrig! :)

 
At 10:47 PM, Blogger Alfredo Augusto said...

tweekitten: heja din blogg! yes yes yes

 

Post a Comment

<< Home

Bloggtoppen.se BlogRankers.com