Summer palace

Hey. Gardagen var pretty fucked-up och jag vet att allt jag skriver nu ar en parodi pa vem jag ar egentligen, men shit the same. Vaknade upp och satte mig pa uteserveringen pa hostellet och bestallde in en kanna te och fruktsallad. Oppnade "On the road" och lutade mig tillbaka och alla andra satt och laste, man kunde se morgondimma over hela himmelen och bakom den los manen rott. Och allt var fint och jag tande en cigg och hade tandaren som bokmarke och sen kom engelsmannen dit och sa halla, och en fransk tjej och jag snackade med engelsmannen om Manchester och han sa att Fab Cafe var skit, sa jag holl med, men kunde inte titta honom i ogonen och vi fortsatte snacka om fotboll och fororterna och varje gang jag sa SUBURBAN sa tankte jag pa The Clientele och sen horde jag hans rost och den vaste, viskade, men The Clientele ar sa mycket mer och iallafall sa sa han att Manchester har en befolkning pa 15 miljoner invanre och no way, tankte jag, men han lovade och jag sa OKAY. Sen kom en annan engelsman dit och han ar den storsta tonten pa det hela stallet for det enda han sager ar: I can speak chinese. Om och om igen och nu har han traffat en kinesisk tjej som han ska gifta sig med och hey hey, han ser ut som en golvmopp men jag vet inte hur golvmopp uttalas pa engelska sa vi ar still dudes och han sa have a nice day och vinkade med hela dagen och jag gick ner till foajen och dar satt tva belgare och Ming ringde i telefonen och sa att Tao var sjuk, Tao heter egentligen nagot annat men nar Tao skulle saga mitt namn gick Ming emellan och sa bara YOU CAN CALL HIM TAO, cuz he's so TALL - och det ar fortfarande skitroligt, for han ar inte ens lang, och TAO och TALL ar inte ens samma sak, men well. Sa jag hangde med belgarna ut och vi gick till The forbidden city och den ena belgaren slog nagot slags rekord i att vara oforskamd, den andra belgaren bar vaskan och skrattade och log och sa dumma saker om allt som rorde sig. Sa vi gick till den forbjudna staden och dom sa kartan var finare an templena och varje staket vi gick forbi sa dom: var dom har staketen har forut? Pa skamt. Och papperskorgar. Och nar vi skulle ga ut sa sag vi en gigantisk svensk flagga bredvid den kinesiska och jag hoppade over kravallstaketet och dom tog ett kort nar jag hade armarna i kors och sag ut som en gris.

Sen gick vi till Himmelska fridens torg och den ena belgaren hejade pa alla som kom och jag tog kort pa en soldat som inte ville vara med pa bild sa han vande sig om men jag tog kort anda, sen kom det tva kinesiskor fram till oss och vi snackade och den ena belgaren borjade dissa henne totalt, och hon fattade inte det, och hon fragade vilken musik jag lyssnade pa och jag svarade The Rolling Stones och hon sa WHAT och belgaren ryckte in och sa PROBABLY THE BEST BAND EVER och sa var det och sen fragade hon om vi spelade gitarr och jag sa att jag spelade trummor i ett band och belgaren sa att han spelade bas i samma band och sen sa vi att bandet hette THE HIVES och hon tyckte det lat coolt. Sa gick dom efter oss hela vagen in till stan och belgarna skulle kopa klader till sina morsor sa kinesiskorna visade oss dom baste kladaffarerna men kladen var skitfula och sen at vi en Beijing duck och inne i restaurangen fanns akvarium med stora fiskar, man kunde valja till maltiden och dom drog storyn om nar dom hade kakat fisk i Shanghai och en fisk hade varit dod och legat upp och ner mot ytan och varit slammig och dom pekade pa en levande fisk bredvid och sa WE WANT THAT ONE och dom satte sig vid bordet, kakade fisken, och nar dom skulle ga fanns bara den levande fisken kvar och dom fattade, sa dom sa, titta nar dom tar fisken och se sa att det gar ratt till och jag skrattade i femton minuter.

Sen sag vi en elektriken som hangde i massa eltradar i en telefonstolpe och belgaren pekade pa honom och sa, han kommer do, och skrattade och vi at var mat och den ena av kinesiskorna hjalpte mig med pinnarna och jag fattade inte och dom tyckte att jag var helt handikappad och skrattade och jag sa att igar var jag skitbra pa att kaka med pinnarna, men idag, well.. och hon matade mig nastan och sen gick vi darifran och in i stan och belgarna hittade inga klader till sin morsa men den ena belgaren kopte stickade babis-skor till sin bror som skulle bli pappa en manad senare, och han visste inte om det skulle bli en kille eller tjej sa han kopte ett blatt par och ett rott par. Och sen tittade vi pa DVDs och dom kopte nagra Beatles-skivor och jag sag den coolaste filmen ever, en MARADONA-film och pa framsidan stod det bara MARADONA IS GOD och pa baksidan kunde man se nagra bilder fran VM 1986, men jag kopte den inte, ska nog kopa den innan jag aker hem. Och vi tog taxin tillbaka och ingen hade en adress till hostellet sa den ena belgaren sa bara LUGNT, jag fixar det har och satte sig langst fram och dom viftade med armarna och trafiken var full, smockad och jag hostade av avgaser ungefar som om hade stuckit in ett avgas ror i kaften och det var attafilig vag at bada hall, men trafiken gick i gangfart, sen somnade jag innan belgaren bredvid vackte upp mig och sa LOOK, LOOK, LOOK, THE DRIVER IS GOING MAD! Och jag tankte pa Dean i On the road och i framsatet bredvid satt belgaren och jublade, klappade hander och sa COME on, COME on, och vi skrattade skithogt for taxichaufforen korde skitnara en polisbil och tutade pa honom och gjorde full gas och nar det gick lite snabbare sa bytte han fil och jag trodde han skulle avrattas for det dar men i spegeln kunde man se hur han log och polisbilen satte pa sirenerna och forsvann bort och vi kom hem och jag la mig i sangen och somnade, klockan var val 7, och klockan 8 vaknade jag av att Ming ringde och sa att han stod nere i foajen och vantade pa mig, sa vi stack ut och jag var helt somnig, och vi at revbensspjall med ris och Ming larde mig ata med pinnarna men fragade anda tusen ganger om jag verkligen inte ville ha en gaffel, sen drack vi en ol och Ming sa att han skulle betala sa han betalade och vi snackade om fotboll och om Kina och om Manchester som om det var det mest naturliga som fanns och jag fick for mig att det var odet som bestamde allt, att vi skulle sitta dar, pa en restaurang i Beijing 2005.

Sen gick vi in till stan och dar fanns en gata med fler vita manniskor an kineser, och jag tankte pa Broadway, och neonskyltarna tickade i takt och turistbussar akte sicksack genom folkmassorna och avenyn var den bredaste jag sett nastan och alla var glada och luften var ljummen och i mikrofoner berattade tourledare om vad som rorde sig och jag tankte att han nog berattade historien om sitt liv, pa nagot satt, for nar han skrattade kollade alla andra snett pa varandra, och nar dom andra skrattade sa kollade han snett pa dom och jag sa det till Ming och Ming sa MAYBE och sen kollade vi upp ett matstand dar dom salde mat som var den delen av Kina dar han kommer ifran och den enda anledning till varfor vi gick dit var for att han skulle saga AT INTE HAR, DEN HAR MATEN AR SKIT och vi gick darifran och jag kom hem till hostellet igen.

Direkt nar jag satte mig i soffan kom belgaren och knackade pa min rygg och sa DO YOU WANT A BEER och jag sa YES YES och han stallde en kylig ol framfor mig och alla var dar, runt bordet, engelsmannen ocksa, och belgarna, och golvmoppen, amerikanen, och en ny irlandare, hollandaren. Vi borjade spela poker och hollandaren vann och jag akte ut pa tvapar i kung och sex nar hollandaren hade triss i sexor och jag sa whatever och belgaren hade varit pa toa och kom tillbaka och sa vad hande och jag berattade att jag hade akt ut och han sa SHIT HAPPENS och irlandaren akte ut och jag snackade med engelsmannen om Manchester igen, och vi bestamde att vi skulle ga till Summer palace imorgon, och bestallde annu en ol. Och sen satt vi dar i nagra timmar och drack och till slut var det bara jag och den ena belgaren kvar och vi satt i soffan till tva och pratade om BUSH och politik och att resa och karlek och han sa DONT EVER FALL IN LOVE och det kandes som om det var som nar Jack Nicholson sa till McENROE, JONNY MAC do not ever change! Och han var Nicholson och jag var JONNY MAC och han var min storebror och jag var hans lillebror och jag tankte att odet hade bestamt allt igen, att vi skulle sitta dar. Och dom stangde. Sa vi gick och lade oss. Han i sitt rum. Och jag i mitt dormitory. Och jag smog in. Alla lag och sov.

Sen vaknade jag idag. Bestallde en kanna te och dar satt irlandaren som sa att han skulle aka snart och jag WTF we must talk och han berattade storyn om sitt liv, om sin brorsa som var larare och om att aka till New Orleans, om att resa, och han var sakert over 30 ar och han skulle flytta till Dublin och jobbade som sportjournalist pa en tidning och efter att han sa det sa holl jag bara med om allt, och vi snackade om VM och Brasilien och kom overens om att Brasilien var varldens basta lag och att San Fransisco var en bra stad att aka till nu nar New Orleans var borta och sen tittade han pa klockan, sa SHIT I HAVE TO LEAVE, sa hej da och sprang ner for trapporna. Jag sa HAVE A NICE DAY men jag kunde sagt HAVE A NICE LIFE for vi kommer inte traffas igen och jag vet det.

Nu sitter jag har och ska snart ga upp till restaurangen, mota engelsmannen och ga till Summer palace. Och det regnar ute.

Och jag har bestallt en dagstur till Kinesiska muren. Imon. Oh shit.