Teddy

Pa en rokig bar i utkanten av Beijing stod en liten kines och sjong sin version av sanningen, och han nadde inte ens upp till mikrofonen men han forsokte och stod pa ta och sjong den sprodaste versionen av Just a perfect day, som jag hort. Falsetten vibrerade och hans ogon stirrade mot marken och jag tankte pa sparven i parken den har varen, som sjong falskt, och inte sjong, som bara pep, och alla andra faglar flog ivag och han flog efter dom och flog forbi dom och forsvann bortom molnen, och aven sana faglar kan flyga och jag vantade pa att kinesen skulle riva alla murar och bara forsvinna darifran, bara smalta pa golvet och losas upp med spottloskor, snor, spilld ol, urin, aska, nasblod, och rinna som en porande back under dorren till utgangen, sicksack mellan dorrvakternas for stora skor, och klubbagarens ivriga stampande, och ner for trapporna, och mynna ut pa gatan som ingenting annat an bara en i mangden av alla andra regndroppar som ocksa lag dar.

Och alla snackar om Zlatan har. Alla snackar om Sverige. Dom sager att Sverige ar beviset for nagonting, for ett satt att lyckas dar inte alla misslyckas och fienden byggs inte for att slas ner men den som sar tomater maste aven plocka av dom, och bredvid stod en amerikan som trodde han visste hur varlden fungerade och sa att Kina invaderar Taiwan och Japan, och att Turkiet invaderar Europa, om dom inte far som dom vill, och jag stod med armarna i kors, olen i den ena handen, och stirrade pa honom som om han kom fran en annan planet och vad sager vi till kurderna om vi sager halla till turkarna och hans nasa racker inte sa langt och han berattade om terrorister pa lastbilsflak som en gang kommer sjunga till ljudet av exploderande dynamit och aven du Brutus, vet ju att, allting har sitt slut, och hur forsvarar vi oss mot terrorister om inte genom att anfalla dom, sa han, men Muhammad Ali vann over George Foreman 1974 och han verkade inte tanka pa sant, att Shanghai ar en dansande revolution, och vi dansar inte for att vi vill, men for att vi inte har nagot battre for oss.

Och Teddy fran Kina blev min Dean for tre dagar och hans flickvan alskade honom och jag tittade pa, han sa att hennes hud var for prickig, for flackig, som manens yta, och hon stod bredvid och log, och jag skrattade och han hade sugmarken pa nacken och jag fragade henne om hon hade sugmarken ocksa och han ryckte in och sa PA ROVEN och vi skrattade och han sa att en dag kommer han till Sverige och ater lingonsylt med kottbullar och hon sa att hon ocksa kommer och han sa att det blir nog problem for han hittar sakert en tjej dar och vad ska hon gora da och hon alskade honom mer och mer for varje ord och vi gick till en marknad dar som salde hundvalpar i sma burar, och kaniner i burar sa sma att kaninerna inte ens kunde vanda sig om och mitt ibland alla manniskor tappade vi bort henne och Teddy stallde sig och tittade pa en brud, stirrade, och sa; jag gillar henne, hon ar min typ och jag vande mig om och Teddy stirrade pa henne och sen kom hans flickvan och fragade vad han gjorde och han svarade bara jag tittade efter dig, och vi gick vidare och han sa att han skulle fixa ett par nya skor till mig och gick till ett stand och hon gick till ett annat och forsokte ta ett par men mannen kom efter henne och hon stallde ifran sig dom och pa andra sidan stod Teddy och gestikulerade, argumenterade, och gick darifran nar forsaljaren borjade skrika och han sa bara det gick inte sa bra, och vi gick vidare och at sushi pa en restaurang med sota flickor och han flortade med hon som bestallde maten och sa att vi behover mer salt, bara for att ha nagot att saga och hon saltade och Teddy sa No No No och visade henne hur man skulle gora och sen at vi upp allting med pinnar av stal och dom skamtade om mitt satt att halla pinnarna pa, och jag glomde nastan av hur salt det var.

Och jag berattade om restaurangen i Beijing, nar jag skulle ata en red pepper, och jag grat i en halvtimma eller en kvart och alla skrattade och han sa, at inte dom, det ar farligt, och jag sa att jag visste det nu, men what ever och vi gick vidare och gick hem och sov och dagen efter tog jag taget till Shanghai, och jag sa hej da, vi syns igen, och han sa, vi syns igen, men egentligen gor vi kanske inte det. Och jag tankte pa den franska tjejen i Beijing, och livet ar fyllt av avsked, och kantat av oden dar ingenting ar forutbestamt, eller ens sa enkelt som det ser ut, for mellan det finns tid, och rorelse, och i sma, sma, korn, av avgaser, efterat, lagger sig ord och meningar och poesi, som for att visa vart vi har varit och vart vi ar pa vag och pa en sliten sten i den kinesiska muren hade nagon ristat in "Pedde was here 2001" och jag tankte pa Hakan Hellstrom och tog upp en sten for att rista in "Vem kysste Elin bakom ryggen pa Marie?" och det hade varit maktigt, faktiskt, men vi gick vidare, tog bussen hem, och jag lade stenen i fickan.

Som om, som om, som om jag visste allt det dar.