1766

Sa gommer jag mitt ansikte i kanslan av att inte veta vem man ar och finns jag sa doppar jag drommarna i terpentin och blandar hela smorjan med ett TV-program pa tv4 dar alla dor i sista scenen och bodeln graver sina barns grav och nagra applader, for nagon att komma och ge mig ett svar och saga DU LEVER JU, kom sa ska vi riva ner den javla stan ihop och hand i hand vecklar jag ut mina drommar pa rad och lagger dom runt din nacke som ett PARLHALSBAND, blunda - du tittar ju, men blunda da, men blunda da, JAG BLUNDAR JU. Ser du inte hur jag blundar hela vagen fram till gravstenen, bara for din skull. Och ditt javla du, sa ge mig din hand sa kan vi gomma oss ihop och ingen vill saga saker som att Ozzy Osbourne ar gud nar vi vet att det ar precis tvartom, och vi vill aldrig hitta dom som ar som oss for dom gommer sig i sina hem, under sangar och tossar av bomull fran madrasser anno 1765 och drommarna om 1766 - under lager av smink och under lager av existens sa kan vi bara gomma oss under sakerna som sager precis hur vi ar - precis hur vi ar funtade.