The Howl

Och det ar en san dag nar jag laddar ner hela Ginsbergs The Howl, bara for att jag behover det. Och det ar en san dag nar jag kunde betalat 500 spann for The Clienteles Saturday pa en repig vinyl eller en brand CD-R. Och det ar en san dag da faglarna inte flyger men svavar med i vindarna med utspanda vingar och verkar leta efter nagonting nere pa marken som blev kvar, kanske ett fagelbarn.

Och.
Och.
Och.

Det regnar inte, det bara kanns sa.

Och.

En liten bit av mig, hanger som morka skuggor i utkanterna av varje moln, som den gamla fiskaren lutar sig over sin eka for att rensa fiskarna fran sjogras, i ett nat som sytts ihop och trasats sonder manga ganger nu.

Det ar en san dag nar vagorna boljar utan gass.

En san dag nar lyktorna lyser i varje fonster och gardinerna vajar pa halv stang som om vindarna borjade inuti, innanfor fonsterglasen och i koket star en aldre dam och kokar ris och varmer rakor och i vardagsrummet star en aldre herre pa en stol och spikar upp tavlor som han har malat sjalv, och dom ar nog ihop. Dom har nog varit gifta i 50 ar, for dom star bara dar. Och det ar en san dag i dag.

Jag sag dom basta hjarnorna i min generation, forstoras av fallande regn och skyltdockors han och radions tystnad & Johny Cash & reklamfilmarna hojer volymen och sanker nyheterna gar i svart och vitt och nagra foraldrar grater for ett positivt diabetes-prov for deras enda barn och mormorar & morfarar strommar ut ur supermarketsernas entredorrar med kramdjur i sina famnar som kostymkladda 25-aringar gar runt, runt, i hotellfoajers runddorrar, med cigaretter mellan fingrarna och en tandare med vitsiga dekaler och ingen pratar nagonsin, det bara verkar sa, och servitoren nar hon passerar in till kokets anga och stekfett med halvatna fat over armarna, ar den enda flakten och 10-aringar svarmar runt i parkerna med latsasvapen i sina bakfickor och piratlappar over ogonen och det ar en san dag i dag.

"who disappeared into the volcanoes of Mexico leaving behind nothing but the shadow of dungarees and the lava and ash of poetry scattered in fireplace Chicago"

...

Jag vander mig bara om, och hoppar fran intorkade polar, till trottoarkanter for att undvika vattnet som inte finns och brunnarna brusar och alla gar med handerna djupt instoppade i sina jackfickor och dom kollar ner i marken efter stenar att sparka pa, men det finns inga stenar att sparka pa; det ar en san dag i dag. Och jag gor listor om broder jag aldrig hade och filmer jag aldrig medverkat i, men anda, jag skriver ner dom som alldeles for dalig skrivstil for att nagonsin ha passerat gymnasiet och det stadiumet i livet nar man tror att varje ord bar med sig en liten del av det man bar pa sjalv, och jag skriver ner orden pa skrynkliga blad som flyger ivag med vindarna, och pa servetter med tarar och blod som tynat bort for drommarna om att komma harifran och det ar en san dag da jag ligger pa isen med Kate vid sidan om och gor en snoangel som ar for djup for att nagonsin resa sig upp och komma bort fran, sa jag viskar, att jag alskar henne, och busschaufforen som kor bussen med en gaspedal och tuta, istallet for att se sig om, och jag ar precis dar jag vill vara och jag hoppas att det alltid ska vara sa har, men ibland svanger det.

Och det ar en san dag nar vindrutetorkarna rispar ihaliga toner mot en vindruta full av fagelskit och det blinkar om till gront men ingen bil ror sig for det regnar paddor och ingen vill doda dom, kora over dom, hur doda dom ar.

Det ar en san dag nar allt verkar hanga ihop, och just another on earth, nar man tanker att om det skulle komma en stor sten och krascha jorden mitt itu och alla andra skulle packa med sina fotografier och datorer till en annan planet, sa skulle jag sitta kvar for att se hur det ser ut, se hur stenen ser ut pa baksidan och nar alla andra gar maste jag fortfarande vara kvar och stada upp skiten efterat.

Det ar en san dag nar skiten stadar upp mig, och jag sitter kvar.

Just another day.

Jag ar lycklig i dag.
Herre gud vad lycklig jag ar.

@#$)#$($)%#)%($)%(#$%)#$(@#$_$_%$$%%_)#@_)@##@!$_)_)$$_)$$#_)$@#, sa lycklig.
Precis sa dar lycklig.

Det ar en san dag nar personalen pa McDonalds flackar med blickarna och verkare fetare an igar och askkopparna tomns ner till samma av bubblande smorja som gatusoparen samlar ihop och klistrar upp bakom ett visirfonster i sin veranda for att visa att en san dag i dag ar bara en annan dag for dom som inte bryr sig, och ibland avundas jag dom som gar stryker over almanackans nummer med samma tuschpenna och inte tanker pa ekvationer, som kanske betyder nat, kanske inte, och stjarnor som faller och varfor faller just den; finns inte, dom bara star dar, lyckliga over att finnas till, och vid liv, for elitseriematchen imon betyder mer an deras barns fodelsedagar och ibland avundas jag dom som gar pa avenyer efter avenyer och skrattar at vad som placerats i skyltfonstrena, nar andra grater over det som star kvar i skuggorna, val skyddade, insydda, och fangade av morkrets dunkel, och det ar alltid mitt fel, kanns det som, och det ar en san dag i dag, och jag ar lycklig i dag, jag har inget att forlora och det kanns sa uppenbart att i morgon blir en battre dag och jag behover inte oroa mig for att trampa fel, och forstora det som byggts upp och i ruinens brant sar jag mina sadesceller, for att samvetet garna forlater, det faktum, att jag forsokte i alla fall, men hade fel, gor ingenting.

Och jag ar lycklig i dag.
Precis sa dar lycklig.

***

Jag ar en san dar vaggblomma, en san blomma som man bara behover vattna ibland, for att den ska overleva, och alla vet om det.

Med rok i ogonen
och aska i handerna
ska jag tanda eld
pa sakerna som
brunnit ut.