896. Details of war

Hörde Clap your hands say YEAH! för första gången. Och, faktiskt, det låter som ett jävla buller av ljud, det låter som en jävla hype, nästan otäckt mycket som en hype som håller och sen tynar bort. Det låter som Wilco's "Yankee foxtrot hotel" ibland, det låter som ett uppskruvat Hefner ibland, det låter som en hype, som en hype, som en hype, som ibland kammas fram 15 år senare och åker på en återföreningsturné, men en hype som knappast håller >>>

Details of war är en skitbra låt. Det är som att somna och vakna upp i Southport några veckor efter att Gomez släppte sitt debutalbum Bring it on och Tijuana Lady förvandlade alla sömnlösa nätter till ett dunkel av rädsla, oro, mörker, spöken, spöken, spöken, Tijuana Lady var ett spöke, en öppen kloak i sydstaterna och man kan känna stanken om man bara blundar med ögonen och Details of war har nästan samma bilder, samma röster, samma demoner, demoner, demoner, och sångaren Alec sjunger..

Everyone's the same and on and on
Emerging from the football stands
Clinging to his broken hand
It's over I have seen it all before

..och det är svårt att inte tycka om dom raderna som man tycker om sitt eget blod när det droppar ner från handleden, i stora droppar, över den finaste, dyraste, mattan, som man ärvt av sina mormorsföräldrar och man älskar blodet för man har inget bättre för sig.