888. Plastdockor

Vi snackar om
två liv och ett liv
på samma gång det känns som att
jag säger hej då
och bara faller genom luft
utsträckta armar och
knäppta fingrar hålls upp
till
ljudet av en
tomteparad
det känns som
stelnat stearin och smält choklad
vi snackar om att dö
eller leva kvar
jag säger
pass
och hoppas att någon
kommer
och hämtar mig
när allting
tar slut
lämnar av
där vissna blommors blad
visar
vägen ut
där ska
jag lägga mig och bli
kvar till att
aldrig
röra mig igen
bara se stjärnorna ovanför
och veta
att
du och jag
aldrig fanns
annat än som plastdockor
i skyltfönstrena
du blev köpt för extrapris
45:50
jag blev bortbytt
mot en
kartong
isglassar
och
några blad
parfym