917. Storebror

Rädslan för att ha förstått allt, för att veta, och säga till sig själv i spegelbilden och med julklappspapprena intrasslade som spindelnät och säga så här, säga VAR DET BARA SÅ HÄR innan man blinkar med ena ögat och någon annan kommer dit och säger precis likadant med andra ord och i värld av symboler står jag först i kön och berättar framför kameran om dom jag älskat och dom jag bara FICK nog AV och listor, listor, listor, och fanzines för folk som tror, för folk som tror och sitter hemma framför PÅ SPÅRET-program och klipper och klistrar och storebror, storebror, vad har hänt med dig??

Jag måste hela tiden stå upp, hela tiden slåss, mot rädslan för att bli ihågkommen finns bara tystnaden och lögnerna så blandar jag allt det där med sprit och gömmer mig bakom bilderna på folket där fotograferna speglas i ljuset och i deras blickar kan man se hur rädda dom, HUR RÄDDA DOM ÄR, slåss jag mot rädslan för att sitta still genom att lägga mig ner och skratta åt dom som sitter kvar, på skolgården utanför en högstadieskola får killen i rött hår stryk och rädslan för att försvinna ligger aldrig längre än ett ögonkast härifrån.

Jean-Paul Sartre och Sokrates och Kant och Locke och Nietzsche och när ska jag förstå hur fel dom har, dom som bara satt där, dom som bara satt där, när ska jag förstå hur fel dom har och kanske, efter det, börja leva mitt eget liv.