920. Kärlek

Har kommit till den uppfattningen,
kanske är det en slutsats,
att det spelar ingen roll vad man skriver,
eller hur man skriver det,
men att man skriver det,
så jag fortsätter några varv till,
inte för att jag har någonting att säga,
men tvärtom,
ingenting att skrika om,
ingenting sånt.

Kärlek, kärlek, kärlek,
och jag orkar inte vara med i spelet igen,
till att såras och ligga kvar,
plockas upp och svämmas över av svar,
till att vakna upp i ett land,
och veta allt,
jag är inte den ni tror jag är,
jag är inte er vän,
det är något jag fått för mig,
och ni gick på det,
lika fullständigt som jag,
gick på mina egna leenden i spegelbilden,
utan att veta att det,
var jag som log,
jag älskar er,
jag älskar er,
om jag bara hade fått nog.