922. Indien

Vi ser genom att bli sedda och
spikar upp livets mening på
vrakdelar som flytit i land
sen går vi runt i stan
med plakat på våra barn och
sjunger om dom som tog
studenten för vilken mening
och för vilket syfte

egentligen

det värsta skyfallet på tjugo år
och vi satt tryckta
mot fasaden med ett glas
hallonsaft och en
tallrik rabarberpaj
pratade om musikfestivaler
vi skulle annordna
där ingen skulle behöva
betala inträdet och
man kunde sova i tält
framför scenen och
vakna upp till ljudet
av fågelsång och
elektronisk musik
sen skulle vi dra härifrån
och jobba utomlands och
dricka morgonkaffe
i Indien och röka beedies
med ett glas chai
i andra handen
och en sjunkande
sol framför ögonen

och allt skulle bli bra
och vi skulle gifta
oss och bilda familj
slå oss ner och
köra barnen till dagiset
hand i hand på en
cykel med cykelkärra
och vad hände sen
jag sitter här och pluggar
till sånt man inte
blir någonting av
med drömmarna om
att bli någonting
i fickorna som
antagningsbevis utan
antaganden och
doften av Indien
som sömnlösa nätter
i en säng utan täcke