Hemma igen

Kärlek, peace och respekt.

Hemma igen.

Trött som fan.

Nu ska jag göra den här bloggen till en jävla bomb, till en jävla bomb, och jag ska berätta allt, allt vad som hänt, allt vad som har hänt, alla döda liv, alla levande döda, ni vet: när man sitter längst ner i en double decker-bus och regnet haglar ner och föraren är full och kör slalom mellan mittensträcken som man balanserade på trottoarkanten på väg till fotbollsträningen med en utsliten Buster under ena armen, och man tänker, att jag dör nog, jag dör nog här, här och nu, och undrar hur dom där uppe känner, dom som sitter där uppe, längst fram och ser allt i slow motion för hur en mans liv plötligt tog överhanden och dom heter Pol Pot och Idi Amin och sånt, och tänk om allt bara tar slut, om allt bara slutar, om ingenting händer, om alla dör på samma gång och det enda som hörs är en birthday-song.

Kom med mig, vi ska vinna det jävla kriget tillsammans.

Radio Dept. - 1995