Havanna - 2004.12.14

[Ever since I was 8 or 9 I've been standing on the shoreline]

Sunday, December 18, 2005

48 timmar

Saliv som torkar in pa tungan
lapparna och fingrar som inte
kan sitta still hander som inte
grappar och haller kvar sakerna
som fastnar och haller i for ett
krig i hjarnan och 48 timmar utan
somn med dans forsoker halla blicken
still och latsas som att det har
ar inte jag och jag ar inte san
har behover bara lite karlek fran
fel hall och en gang till ingen
mat och inget vatten ge mig nagonting
som behover mig skriker killen
fran andra vaningen en vindslagenhet
och satter pa Rolling Stones Ruby
Tuesday pa hogsta volym for folket
som gar forbi men aldrig dansar
sa dansa da och frihet varfor frihet
sager tjejen till sin fangvaktare
och tar allt det dar en gang till
stanger cellen och latsas som om
allt var bara en drom sa vakar jag
vid de otrognas grind och sager
att karlek finns bara pa hall nar
krigsdemonstrationerna blir valdsammare
an krigen vad ska vi da protestera emot
kanske for nagonting kanske for ratten
att starta krig kanske for ratten
att do for ratten att leva och for
ratten att gora alla fel en gang till
fa ratt till slut och forkasta sanningen
som bara en av alla dom som bara en i
raden som bara ett vackert slut pa nagonting
mycket vackrare anda och sma barn
med vapen i fickorna tar sina liv
for radslan att inte racka till och
kanslan av att inte vara dar ar
att se det inifran och for radslan att
inte pricka ratt att inte se och
inte blunda framfor sin egen spegelbild
skriver tidningarna i tredje person om
sitt eget land som ett satt att alska
och hata det som ligger utanfor ar
dansen bara ett satt att stanna upp
vanda sig om och se folket som
skrattar och grater spottar och
spyr for 48 timmar utan somn och
en BBQ-biff med blod inuti kunde
lika garna vara en flintastek kan
lika garna vara barn utan vapen i fickorna
och med krut i nasborren ska jag
vinna aven nasta krig folk som drunknar
nar batar sjunker och vrak lyfts upp
pa andra sidan an putsas och begravs
som gavor till dom som dodade barnen
som satt kvar halla vi lever ju sa tar
jag allt det dar en gang till en gang
till en gang till och 48 timmar utan
somn igen

0 Comments:

Post a Comment

<< Home

Bloggtoppen.se BlogRankers.com