990. B-sidor

Jag är utbildad nog
att inte vara vidskeplig,
men jag är vidskeplig,
skrev Dostoyevski en gång
och begravde orden
i en parantes och varför
är alla meningar jag
älskar alltid undanskymda
gömda
som bonusspår på
bortglömda skivor B-sidor
som ingen brytt sig
om och jag är utbildad
nog att inte vara vidskeplig
men jag är vidskeplig så har jag
stått i min spegelbild
och försökt lösa världens
alla problem med
läppläsning och vem jag
är med en blick som
ibland flackar och ibland
ligger kusligt still
som om spegeln är ett
fönster med utsikten
över vägen
härifrån för en
mur är inte en mur om
man inte vet
att det finns någonting
på baksidan
och kärleken till låtar
är aldrig större
än att de får plats
i en iPod så varför behöver
vi en hel Bibel och
ett gammalt testament
för att veta
vart vi kommer ifrån

ge oss parfym
och sömnpiller
så kan vi drömma oss
bort till
dom som behöver
våra svettiga
anleten dom som står
med armarna i kors
och frågar
vad gör ni här

ser ni inte att
vi har kommit fel
gått vilse och
inte har någon annanstans
att ta vägen
men det enda dom har
att erbjuda är
sina egna misslyckade
liv lala likt ridån
framför en reträtt och
dom viskar i våra öron
sorry
men vi känner inte er!

och vem har
monopol över odödligheten
hänger det tunga
moln av rost och
någon gång faller
månen ner till
ljudet av
den gamla mannens
flåsande när han
håller elden vid liv
och till ljudet
av skrattsalvor från
tenorerna som
inte sjunger mer

det regnar sot
det regnar aska
men vi låtsas bara
att vi inte ser

och går vidare
ett varv till
bang-bang
när allt är över måste
vi vara kvar
och städa upp
skiten efteråt

när blått
blir till grått
låtsas vi som om
det inte alls
var vårat fel
och även den röda
mattan går
sönder ibland
men spegelbilden
är lika dunkel som förut

och det är ingenting
vi tänker på
jag kan lika
gärna spela död

mhm yes
& ibland drömmer jag
att jag var
outbildad och helt ny
& ibland önskar jag
att jag inte visste någonting
& ibland önskar jag att
jag betydde någonting

svag nog att le i min
egen spegelbild
skratta och gråta
stark nog att gå därifrån
& ibland önskar jag att
jag betydde någonting

det är så svårt
att
bara
vara och försöka
besvara
tystnaden
med
att
försvara
dom som skriker
högst
och dom säkert
skrattar
sist

& ibland önskar jag att
jag betydde någonting.