984. Poesi

Jag behöver inga vänner längre
jag vet att jag är bra för mig själv är jag bra
jag skriver såna dikter som jag
gillar och det har inte hänt på skitlänge
jag gillar att skriva och jag är nog lyckligast i världen
jag ska låta mig vara lycklig i alla fall en dag
jag är så jävla lycklig
oho oho oho
så jävla lycklig är jag och jag går runt på stan
och försöker få fram den där blicken som
får andra att tro att jag vet någonting som inte
andra vet egentligen är det bara osäkerhet men
jag vet i alla fall någonting om det och blir
säker jag blir säker hahahahaha
sen tittar jag ner i marken och poesi handlar nog
om det här det där det här det jag skrev det
jag skrev just nu

eller så handlar det om någonting annat
något vi inte förstår
och något vi inte ens bryr oss om