1048. Den 9:e symfonin

Spermafläckar torkar
in på
intorkad hud som
kartor på stenar
hundratusen år gamla
jag är väl han
i staden som skriker
om natten som vinglar
om dagen med febersvett
runt ögonen och
Beethoven i öronen hade
aldrig kunnat tro att
tystnaden var så total
som ögonblicket efter
den 9:e symfonin tar slut bara
pang pang och sen
ingenting lever jag mitt liv
likadant med händerna fulla
av verktyg och naglar
av rost med
tänderna färgade av
husmanskost och
sprit skickar jag vykort
till dom jag inte känner för
att känna hur det
känns att komma hem
igen det sitter poeter
i alléerna som skriver om
bruna löv och
gröna löv och att inte
passa in och dom ser så
nöjda ut över varje
ord dom skriver ner som
om dom vet som
om dom vet som om
dom kommit på
någonting men vart
är dom som gråter
och skriker som
matadorer och tjurar för
varje ord som bryts
loss ur sitt sammanhang
och faller ner
på ett papper med
ingenting och blod
tårar och febersvett den 9:e
symfonin & tystnaden där
ingenting finns att
bli besegrad av förutom
känslan av att vara
besegrad har jag förlorat
mitt liv till
dom som tittar på
tittar på mig och säger
we love you we love
you we love cassius
clay och
vi har hört dig säga
många gånger att du är
bättre än ingen
och ingen är bättre
än dig om du verkligen
tror så har du
inget att vinna och
ingen att förlora emot så
putsar jag
min spegel ren från
dimma damm och
avgaser och
riktar den
mot stjärnhimmeln

i deras sken står en
pojke och aktar
sig för skuggorna med
en bibel i
ena handen en ficklampa i
den andra handen och
febersvett runt
ögonen försöker
få varenda predikan
om Gud att låta som
ett självförsvar en undanflykt
och en ursäkt
till varför vi lever onanerar
och hånglar
med chics och spydiga
Bukowskicitat och
tills vi möts
igen i will be on
the road säger pojken
till skuggorna
och lägger sig ner drömmer
om Kenta och
Stoffe och var
finns alla polarna hur
många rökte
braj har alla som
utmanat friheten dött
av apati och
rastlöshet som fångarna
på Kumla och San
Quentin lutar sig mot
gallret för att titta
ut finns ingen frihet
för den som aldrig
varit där och
tittat in inget blod
för dom som inte
sett sig
själv och sina tårar
svämma över
spegelbilden rör
jag upp armarna mot
publiken som i
en Jerry Springer-gest in
med vakterna jag har
knullat din fru och jag
erkänner det hahaha finns
bara jag och en
pojke i spegelbilden som
pekar på
det som rör sig och
skriker högt efter sanningen
sjunger det var
inte mitt fel det var
inte mitt fel och faller
ner i trans frågar
chans på dom som
bjuder upp till
dans och chockar
världen med
obalans finns
bara sakerna som
får plats under sängen
när man inte vet men
är säker på att det ligger
någonting där med
ett vapen i sin
hand och ett
vänskapsband runt
tinningen har alltid varit
samma sak att döda
någon som att säga men
hallå what's your
name again till
sin egen fru sina
egna barn och sitt
egna jag så what's my
name again vrider
huvudet och vränger
natten till dag singing
I want you I want
you so bad står
jag med gylfen öppen och
kniven bländande ren och
säger på flytande
engelska att det var
kul så länge det varade men
it's all over now baby
blue gör en
karatespark genom
spegeln och samlar
ihop skärvorna som det
där 10000-bitars pusslet
jag aldrig fick i
julklapp för att det
var för dyrt för löjligt för
svårt och för stort lägger
jag alla skärvor bredvid
varandra och
mumlar någonting
om sanningen att den inte
finns eller bara är
här på besök som när
vi tittar in i
spegelbilden finns
det inget som
stannar kvar och känner
igen oss när
vi kommer dit igen do
you mr. Jones och
tretton rätt på stryktipset
kunde inte ge
mig någonting ett föräldrarhem
på Styrsö
kunde inte ge mig
någonting med rufsig
frisyr och tuggummit
virrat runt
vänsterhandled ska
jag bevisa att jag
lever att jag finns att
jag är att jag tänker att
jag älskar och
hatar precis som
alla andra hatar
jag alla andra för att
skapa en egen
stil hahaha så ryms
inte drömmarna
om att äga
allting och ha sex
med Victoria
Silverstedt i känslan
av att inte vara
någonting har jag
lagt mitt huvud under
kudden och virrat in
täcket runt
kroppen snoppen
kroppen för drömmarna
om solförmörkelse
hjärtstillestånd och
James Joyce för allt
det där för att vakna
upp på bortaplan säga
hej då till omgivningen
och ta en genväg
hem till grannarna som
klagar och undrar
vad jag gör där

dom snackar
om konturer och
ord likvakor och
kolera jag snackar om
fotavtryck och
sex kärlek och
mord dom säger att
ett plus ett
är två jag behöver
bara någon att
stanna uppe hela natten
med kolla på
TV baka muffins och
cykla utan att hålla
sig i styret
med och varje tröskel
är som en trampolin
över döda havet och
alla halvdöda svanar lägger
sig ner och dör så
dansa då så dansa
då no ain't
the time
for your tears