1056. Hösten 2003, Manchester (Letters from hell)..

Texter skrivna under hösten 2003, i Manchester:

Hursomhelst.

Det var kanske inte det storsta som hant.
Kanske inte det vackraste.
Kanske inte det starkaste.

Men magi hursomhelst.

Och folk verkar glomma att magi kan komma ur sant som inte ar nagonting alls.
Som kampar for att synas utan att verka.
Som kampar for att inte synas alls.

Rainbows sign ar konst nar konsten slutat ga.
Som viskar utan att forsta;
"Vi maste lara oss sta."
Och vi maste lara oss sta.
Nu direkt.
Vi maste lara oss sta.
Men vi ligger kvar och bloder dar alla slutat ga.

Sla oss, sparka, fa oss att borja ga.
Men allt vi ar varda att aga.
Ar nagot att sparka pa.

Rainbow sign.
Rainbow sign.
Rainbow fall.

Billy Bragg och Wilco.
Stora bullar med socker pa.

Vid sidan om star Elephant 6-kollektivet och kollar pa.
Simon & Garfunkel ar dar.
Alla har kommit far att saga adjo.
Hej da.
Hej da, hej da, hej da.
Till manniskorna som inte lart sig ga.

***

Smeker.
Med kanslan av att ha full kontroll.
Over varenda rorelse.
Over nasta steg.
Slass mot de som smektes for att inte synas alls.
Smeker.
For kanslan av att finnas till.
Smek.

***

vad jag ville komma till. allt som spelar nagon roll. och det som aldrig blir lika vackert igen. lika djupt. aldrig sa forforiskt. inget att ha. men nagot att grava i. hey MR Tambourine man.

Hey! Mr. Tambourine Man, play a song for me,
In the jingle jangle morning I'll come followin' you.
Then take me disappearin' through the smoke rings of my mind,
Down the foggy ruins of time, far past the frozen leaves,
The haunted, frightened trees, out to the windy beach,
Far from the twisted reach of crazy sorrow.
Yes, to dance beneath the diamond sky with one hand waving free,
Silhouetted by the sea, circled by the circus sands,
With all memory and fate driven deep beneath the waves,
Let me forget about today until tomorrow.

ar det lika fint? nagonsin lika stort?

de sju sista raderna skulle fa varenda akademiker att tappa andan. varenda poetiker att bryta sina pennor. varenda vilsen sjal att hitta ratt och varenda ensam manniska att sluta ga.

***

i en tid dar alla okanda ansikten ser ut som Anna Lindhs mordare.
med likadana klader.
likadan frisyr.
lika satt att rora sig och sla bort forsaljare vid statyn.
samma vilja att bli martyr.
med samma sargad kropp.
forlorad kansla.
om att han.
mannen pa gatan.
inte saljer nagra alibin.

***

Det ar som att det tuffaste som finns ar att forsoka vinna over alla tuffa manniskor. Men ni har forlorat med era fina ord. Do you, Mr. Jones? For Strokes forsoker inte vinna over er.

Jag har aldrig forstatt en enda sagning. Albumet ar bra. Och Is this it? ar kanske annu battre.

"Men vaddada det ska la han skita i?" (Jan Banan).

Varfor gora en sa stor grej. Varfor all den hamnd? Okej ni klappar varandra pa ryggen. Och sager "fy fan vad bra" med en hog high-five. Men ar ni gladare?

Do you, Mr. Jones?

***

jag ar har. och jag ar fri. en liten pojkes viskning. i en dylanpoesi. och en dans efter regi. med en hand hangande fri. pa gator for doda for att dromma.

jag skriver poesi. ibland.

Nar varlden slutat andas och du blivit min storebror,
ska jag visa vagen hem till platsen dar jag bor.
Du kommer motas av en rokring i en ensam mans parad.
Han roker for att forsvinna langs en vissen droms fasad.
Och overallt han roker star tamburinerna pa rad.
Med drommar om att fa spela till hoppets maskerad.

det ar lite pretto.

En dov mans symfoni. For de fattigas parti. Dar pengar gor allting for att horas. En ensam sjals koli. I ett blodigt charketuri. Dar mordaren gor allt for att forfora.

***

Inget mer, En klapp pa kinden, Ett mjukt hej da.
Men inga tarar. Nar alla ser.
Du stangda dorren. For en vindpust kar.
Och la din hand i mitt slitna har:
"Du vet, min pojke, jag har inget kvar.
Inga ord som andas, inga vackra dar."
Och famnen var for liten.
Och For sluten for en kram.
Jag drog dig lost i armen:
"Det gor inget min dam."
Fin musik ar som faglar,
Nar poeten flyger fri.
Du ar min fagel nar du grater.
Du ar min vingar till fantasin.

How fucking romantic?

Jag ar sur. Ar det meningen att jag ska ta mer? Ska jag le at dina skamt? Det ar inget att saga. For ingenting har hant. Vi kan slass med karleken. Nar ingen annan ser. Men vi kan inte saga hej. Och jag kan aldrig alska dig.

***

hej,
det lat som ett sjalvmordsbrev.
sant dar man skriver innan man hanger sig.
och repet lossnar.
och man overlever.
och skams jattemycket.
for sjalvmordsbrevet.

mohaaaaa!!!

jag har tagit tva filmer.
inte framkallat an.
snart!!!
snart Skorpan, jag ser ljuset.
man maste gora det ibland.
for om man inte gor det, ar man ingenting.
bara en liten lort.

men Andrew tog 14050 kort pa vara skor.
mina sondriga converse. hans sondriga converse.
och alla skor ihop.

det ar fint.

matte b!
vi kan plugga.
och dricka hallonsaft.
och skriva hemliga sjalvmordsbrev som ingen vet.
och alla rep som gar av.
av ljuset.

du ar fin.

hej!

ar du sjuk?

oui. poui.

jag ar kompis med nagra fransyskor.

Bordeauuuuuuux.

pa jobbet ar vi bundisar.

nar ska vi bli bastisar?

kram, puss...Barbapappa.

***

hej!

hej hej hej hej hej hej hej hej hej!

"yes, to dance beneath the diamond sky,
with one hand waving free."

allt bra?

har ar allt bra.
det har borjat tva snygga fransyskor pa jobbet.
och en tyska som gillar Velvet Underground.
hm.
hur gar det med spexet?

jag gillar ocksa listor.
och vilken ar den senaste skiva du kopt.
sant prat.

topp 5, skivor...overallt? narsomhelst? just nu? just nu!

just nu:

1. Adam Green - Friends of Mine
2. Broken Social Scene - You forgot it in people
3. Beach Boys - Pet SOunds
4. Tom Waits - Rain dogs
5. Bruce Springsteen - Nebraska

senaste skivan, Broken Social Scene.

topp 5 finaste grupper.......oskyldigast, omtaligast, pop...

1. Belle and Sebastian
2. Adam Green
3. Magnetic Fields
4. Wilco
5. Essex Green

jau, motiveringaaar?

1. Adam Green / for att det ar akta. och poesi. och filosofi. pa en gang. och ingen har fattat det. for ingen har sett ljuset. som Adam Green. bara morker. overallt.
2. Broken Social Scene / sa stort med sa lite. musik med kraft och energi i de sma rorelserna. som Lou Reeds poesi med de sma orden.
3. Beach Boys / alla grater, aven du, aven jag. perfektion och pop. makt och sambalans. tiden stod stilla och Brian Wilson sprang darifran. med lite Beatles, lite passion, och lite Phil Spector, efter sig.
4. Tom Waits / yeaaaaaaaaaaaaaah! Time ar en valdigt fin lat, en valdigt mork novembernatt, i en valdigt kall sang, med valdigt mycket ensamhet.
5. Bruce / gnistor som brinner for att brinna ut. Bruce ville bort darifran. Springa bort. Till sin pappas hus. Var som helst. Bort fran allt det stora. Alla stora maskiner som kor over alla sma manniskor. Han ville bort. Och sprang bort. Och lamnade den har efter sig. Som ett avsked. Ett tyst avsked till alla som vill bort men aldrig vagar springa ett enda steg.

hoaaaaaaaaaaaaaaaaah!

jag kraver detsamma av dig.
kraver! kraver kraver!!!

hoppas allt ar bra med dig!

kram

***

Vande mig och vred.
Och jag sa till mig sjalv.
Jag maste ha en Cure-skiva.
Jag vill bort harifran.
For alla springer har.
Vad springer de for?
En timma i taget.
Var minut for sig.
De springer sa fort.
Snubblar och faller.
Men tar sig upp igen.

Och alla gav dig rosor.
Jag ar nog forlorad.
Du luktar pa rosorna.
Och sager, de doftar gott.
Men jag har inte givit dig en enda ros.
Och om du gillar alla brev,
Med all forforda ord,
Sa ar jag inte med och slass.
For jag har inte skrivit,
ett enda brev.

Och jag stallde mig upp,
pa alla skeva axlar,
i alla brustna hjartan,
och sa,
jag vill ha en Cure-skiva nu.
Den ska vara bra att ha,
och vacker att dromma med.

Du gav mig ingen skiva,
en lat, bara en lat,
Close to me,
och jag har aldrig blivit likadan igen.

***

och jag satt med mina trasiga Converse,
och sa,
hej det ar var!,
men vem bryr sig?
du sa att varen alltid ar likadan,
att faglarna sjunger samma sang,
och du kollar pa visarna,
i din hemstads tagperrong,
och svar med samma ord,
over taget som aldrig kommer.
som alla varar.
som alla vintrar.
och du sager,
vad ar det som ar vackert med varen?

och jag kollar ner pa mina skor,
och mina smutsiga jeans,
och sager,
mina Converse har aldrig varit sa trasiga forut,
mina jeans ar inte rena,
hej det ar var!,
och sager var,
det ar var,
men vad spelar det for roll...

och jag har inte fangat en enda drom.
ge mig eld.
for jag har inte fangat en enda drom.

ge mig Cure,
for jag har brunnit for lange nu,
i 100 ar,
och hundra av ar aska,
ge mig Cure.

***

Det ar jag. Bakom alla ord. Men ni ser alla recensioner som speglar over era egna misslyckade ansikten. Som reflekterar rynkorna i era pannor. Men glommer bort hjartat som bloder. Ge oss poesi. Vi behover nagot att sjunka i. Ett betyg utan kanslor. En skiva utan hopp. Det ar inte meningen att ni ska forsta. Varlden ar inte till for er. Ni blundar och vander er om. Men det ar ingen kvar som ser.

***

meeeeen...
Dexy's Midnight Runners var underbart.
ga och se.
ar det forsent?
har du sett?

nar Kevin Rowland kommer ut i morka glasogon.
stracker ena naven mot skyn.
under Knowledge of my Beauty.
och sager "THIS WAS MY PROTEST!".

fy fan vad bra.
nastan lika bra som Every Grain of Sand.

kolla pa Hitta Nemo.
den nya Disneyfilmen.
den ar bra.

mitt forhallande tog slut for att vi inte passade ihop.
jag traffade henne pa en klubb i januaris.
och hon bodde i smaland.
och vi pratade i telefon varenda kvall i 5 manader.
men traffades aldrig.
tills hon flyttade till Goteborg,
och jag i praktiken flyttade in i hennes etta.
20 kvadrat.
och det var fint.
men alla drommar som byggts upp under 5 manaders telefontid.
var bara falska.
och arligt talat,
hon var en indieflicka,
men hon tankte inte.
det var felet.
det later abrupt.
punkt slut.
men hon sa bara "sa ar det".
sa jag skulle gora slut men tankte att det var bast att halla ut den sista stunden.
du vet,
skiljas som vanner.

forstar du?
hoppas du forstar.
det var det forsta langa forhallandet jag haft.
och det varade i 3 manader.
san ar jag.
jag ar radd for att bli kar och bunden och fangad.
ar du likadan?

du ar lik min syster i allt du gor,
utom TVspel, men ga promenader, simma, ta livet pa allvar men anda vilja darifran.
eller inte alls.
det verkar vara ett skont liv.
ta det som en komplimang.

Orwells "1984", Keuroacs "Off the Road", eller Garcias "One hundred years..."
tre bocker i en bokaffar.
vilken ska jag valja?
har du last nagon?

Mailar dig imon igen.
Kanske snart.
Men iallafall imon.

Ha det bra,
kram!

***

det ar kanske svart att forsta.
men det finns mer karlek och storre djup i en enda artikel fran Rubbersoulinspace-kollektivet,
an det fanns i hela Febers redaktion.

Feber handlar om fakta, men du kan ga till Allmusic.com.
Rubbersoulinspace handlade om kanslor.
Som utanforskapet i en Belle and Sebastian-sang.

skriv vad du tycker om det har:

http://www.angelfire.com/tx/Rubbersoulinspace/belle.html

kram, Cassius.

***

Cure, ge mig Cure.
Tindersticks, ge mig sympati.
Wilco, ge mig poesi.

Och Billy Bragg,
du star ensam kvar och ler.
Det ar synd om dig,
du ler at alla folk,
men det ar ingen dar som ser.
Du kanske maste mala en bild?
Mala en bild for mig.

***

det var jul igen,
nu ville han bara do.
julgranen piskade i vinden.
han ville bort darifran.
snon foll mot haret
och kylan satte sig som klumpar langs brostet.
men han ville bort darifran.
han ville bara bort darifran.

***

yeh!

det var en gang.

det var ett mail som blodde. blod. blod. fint. tungt. hart. jag fick en uppenbarelse i din dikt. den ar valdigt fin. poetisk. latt. men djup. den ar valdigt fin. var nojd. sta upp. var stolt. och jag kollar alla manniskorna i ansiktet och undrar vad de tanker pa. de verkar inte tanka alls. det ar val ingen som brinner. det ar val ingen som brinner i hela varlden. som kan slockna pa ett dansgolv och brinna ut under poesi. och saga: jag ar ute nu, men jag har brunnit lange nog. och allt ar bara namn. som bokstaver. du vet: man satter ihop lite lost material och tror att det ar djupt. som alla resande. de reser till platser bara for att ha varit dar. men de har inte kant dofterna. de har sett poeterna pa gatan som skriver med sina liv. pa mogliga bankar. och urin. de har inte kant dofterna av en enda vind. det vill bara darifran. och vidare mot nya mal. med nya namn. dar alla gar med paraply och nagon sager: "vem ar jag?" nar han bytt namn for att heta precis som dem. och allt ar bara namn. och alla spelningar lagger sig pa ytan. och indie-kidsen framfor scenkanten. alla de som dansar forst. skriver upp i sina almanackor och dagbocker "jag har varit dar och dar". bara for att kunna lasa hogt. las hogt. och bli lag. var lag. men las hogt. vad du an gor sa las hogt. det finns sa manga som inte hor sa bra idag. som inte hor namn.

jag vet. vill du? ska vi blanda all hat. all forakt. alla blickars oforstand. och gora det forsta fanzinet i varlden som inte vill bli bast. men som bara vill andas lite. andas nagra andetag. andas for att kunna andas ut. med musik. och poesi. och ensamhet. och vi. men jag vet inte. det kanske ar omojligt. det kanske inte gar. sant kanske inte finns. pa film. i radion. pa skivor. men inte har. inte har och nu. sa las hogt. las hogt. for det ar manga runt omkring som inte hor.

kram, hej, hoppas du har det battre.

***

Jag, en onskelista till jul.

Congos / Heart of the Congos
Belle and Sebastian / Tigermilk
Belle and Sebastian / If you're feeling sinister
Magnetic Fields / 69 Love songs

Bright Eyes.
Radio Dept.

Och han sa: "Det ar en svar varld vi lever i, och overallt finns enkla manniskor. De forsoker gora varlden till sin med sina enkla tankar, for att ingen ska forsta hur svar varlden ar, ens inte att den ar svar." Han skulle bara veta vem han pratade till. Att det var den enklaste manniskan i varlden som gjorde allt for att undvika varenda svarighet, for att svarigheten kunde doda med sin ensamhet. Och nar man mots av en svarighet, som pengar, sa ar man ensam kvar. Och de enklaste manniskorna av alla pratar om sig sjalva som de svara problemens losare, men allt de gor ar att snacka skit om de enkla manniskorna som har haft det svart for lange och inte orkar ha det svart langre. Han skulle bara vet vem han talade till. Men jag talade inte till honom, jag talade inte om mig sjalv till honom. Det skulle vara alldeles for svart for honom att forsta. Och pa den festen spelade vi Cure, The Cure, for att det vara vara liv. Lika mycket dod som liv. Men vara liv tenderar att balansera pa gransen mellan liv och dod. Dar kontrasterna ar som tydligast och dar livet ar som vackrast. Och han kom in igen och sa: "Det later som Tindersticks, och produktionen ar The Saints, och alla orden ar plagiat, lyriken ar en stold, fran vad som helst, fran alltihop, fran The Vaselines, och han sjunger inte bra." Och for alla andra var han sakert bast. Han var sakert den som kunde bast musik. Men for oss, nar vi satt dar, intryckta i hornet och flasande for vara liv med Close to me som en profetia snarare an en valdigt fin lat, sa var han ingenting. For han forstod inte kanslor. Han forstod inte kanslorna i sangen. Att vara kanslor inte var starkare an spannvidden i hans stamband. Att alla sakert kunde sjunga battre an honom, men att ingen kunde uttrycka vara kanslor lika bra. Och sa hade det alltid varit. Ett liv omsusat av folk som trodde sig forstod. Han forstod inte att plagiaten och latstolderna i The Cure, var ett intrument for oss att stjala tillbaka vara forlorade liv. Han forstod inte ens hur doda vi var. Hur lite vi ville. Hur manga drommar som gatt forlorade. Och hur enkla vi ville vara. Han forstod bara sig sjalv, hur djup han var nar inga svara problem var i narheten, och tillvaron var valdigt enkel.

***

Vi stallde oss pa vara bara ben.
Titta ut mot varlden.
Den snurrar idag.
Titta pa faglarna de flyger idag.
Men bandspelaren spelar samma lat.
Samma musik.
Samma smarta.
Och den vranger oss ut och in.
Det ar bara aska kvar.
Men ge oss eld.
Vi har inte fangat en enda drom.
Ge oss Cure.
Vi har inte fangat en enda drom.
Och nar det bloder och solen gar ner och faglarna somnar.
Da ar vi ensamma kvar.
Vi kravde ingenting.
Vi slogs inte for att doda.
Vi drevs inte av att vara bast.
Aldrig av att visa oss starka.
Vi ville bara ha tid for att alska.
Det var allt vi bad om.
Tid for att sitta ner och prata.
Tid for att inte dras med i vindarna som blaser.
Sa ge oss Cure.
Det ar en sjuk varld.
Och det ar en sjuk varld vi lever i.