1065. Sommaren 2004: Äntligen hemma

Sommaren 2004:

Håkan Hellström,
det känns som att jag i hela Manchester
i hela England,
i åtta månader,
gått runt med huvudet sänkt
av tyngden
som bara några låtrader kan ge.
det känns,
som att jag i åtta månader,
gått runt för att få höra Håkan Hellström
explodera för mig
hemma igen,
äntligen hemma.
och jag hade sett allt
i ett land av förlorare hade jag sett allt
någon vann
men jag såg ingen vinnare
och jag sprang tills jag ramlade
för att veta om det var sant.
framtiden.
det var som om jag gick runt åtta månader
bara för att veta,
försäkra mig om,
att poesin levde på riktigt
men att den gjorde allt för att döda mig.
jag ville veta om låtrader levde sina egna liv
jag ville höra Ray Davies sjunga Waterloo Sunset
och känna likadant
jag ville lyssna på Känn ingen sorg
som om den handlade om mig
som om den verkligen fanns
smärtan i mitt bröst
jag ville
och jag blev viljan
sen gjorde jag allt för att ta mig därifrån
till slut
tids nog
sitter jag här
hemma igen,
äntligen hemma.