1057. Bloggen

Bloggen; jag måste nog skärpa mig.
Jag ska inte ta den på så stort allvar. Jag tar den inte på så stort allvar.
Men den är som en bro mellan verkligheten och där jag är.
Som en optisk lins. Som någonting tillräcklig verkligt för att skriva om, utan att vara där, och utan att stå bredvid och titta på.
Hur som helst, kommer att jag dö med den.
Antingen med den i min famn, eller med ryggen vänd emot.
I alla fall dö, till en följd av den.
Det är uppenbart. Och det är ingenting jag ens försöker dölja längre.