1067. Sommaren 2004: Nattbrev, del 1 (Vi var fria).

Sommaren 2004:

jag borde göra upp med mitt förflutna,
men jag orkar inte riktigt.
försöker se något vackert,
med att inte ägna sig åt något annat,
än sig själv.
försöker vrida sanningen,
fram och tillbaka.
försöker vända den upp och ner.
försöker låtsas att jag vet,
när allting som jag rör vid,
blir en hemlighet.
och jag vet,
att sån är inte jag.
så jag rör mig helst inte alls.
jag vill titta ut genom rutorna,
och se ängarna passera,
som år från det förflutna,
som framtidens parad.
dagarna då vi tog varandra på så stort allvar.
och inget förhållande var starkare än ryktena på stan.
när kärleken var väntan,
förtvivlan,
väntan på ett SMS som kunde säga något,
eller bara avslutas med I love you
(too)
jag har kommit fram till att det är likadant nu.
när man kan se maskrosorna slå ut och tänka på en morgondag.
och vi sprang runt på stan.
vi var fria,
och om vi var fria,
berodde det på att vi sprang.
så vi sprang,
som fångar,
på flykt från en verklighetsanstalt,
som förrymda fångar,
jagade av en verklighet.