1068. Sommaren 2004: Nattbrev, del 2 (Vad gör man av kärleken?).

Sommaren 2004:

om någon undrar om jag gråter mycket de här dagarna.
jag gråter mycket de här dagarna.
andra säger,
det är inte sant.
det där med att alltid älska varann.
jag ville inte veta någonting,
jag ville tro på sanningen.
jag gråter.
jag ser disken på bordet.
och jag vet att disken ska diskas för hand.
men jag är aldrig där.
det är bara pappa kvar.
när alla andra bygger vidare på sitt.
är han här och rensar upp resterna av vad som blev kvar,
av ett imperium.
eller en väldigt unken dröm.
om kärleken.
jag gråter,
för jag vill hjälpa till.
och jag säger
"förlåt att jag inte hjälper till men jag har fullt upp"
och jag vill inte ens att han ska tro mig
men ibland vill jag att han ska tro mig
så att han inte behöver förstå sig själv
ensamstående trebarnsfar,
45 år,
underbar,
men med så lite värme,
och ett så vagt sken,
reflekterat mot sig.
jag vill,
men jag kan inte.
och mellan det
låter jag livet bölja fram.
min pappa är världens bästa pappa.
men han var där och jag försvann.
om det bara hade varit tvärtom.
med klumpen i halsen,
att svälja ner.
med spegeln på väggen,
att svärta ner,
jag hade kunnat bygga mitt liv,
på säker grund,
från den jag är,
och uppåt.
nu är jag uppe i luften,
och tittar ner.
släpper ner det jag bygger,
och raserar allt jag ser.
om det bara hade varit tvärtom,
hade jag vetat vem jag är.
min kärlek är för stark,
och jag är för svag.
en liten kropp,
som alltid böjer sig ner,
var gör man av kärleken?