1154. Sommaren 2004: Nattbrev, del 14 (Jag gick min väg).

Sommaren 2004:

trött,
orkar inte skriva.
känns som att jag aldrig kommer skriva mer.
rädd,
utvilad.
otålig.
rastlös.
kampen,
som jag utkämpade mot mig själv,
är skön att slippa,
samtidigt som den var mitt liv.
har inte skrivit på flera dagar.
vad ska jag göra?
starta ett nytt liv,
och låtsas som att det gamla är en förlorad tid.
en tid som flytt.
på spaning,
och på flykt,
därifrån,
lyssnar på musik.
men kan musiken rädda mig?
måste skriva,
bara det jag gör,
kan rädda mig.
jag måste skriva.
även om jag inte har något att skriva om.
det finns alltid saker att skriva om.
jag kan låtsas att jag är någon annan.
och skriva om den som alla andra tror jag är.
jag måste ut härifrån,
ut från vilan.
för att kämpa igen.
det är mitt liv,
eller bara ett sätt att leva det.
den enda väg jag känner till.
den enda väg som leder genom mig.
motorvägen eller vägen bredvid,
hursomhelst,
jag gick min väg.
jag gick min väg.
nu är jag rädd för att komma fram.
rädd för att strävan tagit över mig.
för att strävan är mitt liv.
och vad ska jag göra sen?