1234. Suktande och sökande

Såg på TV:n idag hur en pojken satt med blicken spänd rakt in i kameran och sa att han ville bara bli lagom. Han ville inte bli miljonär. Men han ville ha pengar. Som alla andra. Han ville bli som alla andra, och det räckte så. Det räckte för honom.

Det var det modigaste jag hört någon säga på hur länge som helst.

Och kanske är jag bara en sån; feg djävul som låter modet driva mig, söndrig och vilsen från stad till stad. Suktande och sökande. Kanske är jag en feg djävul som hellre borde säga till folket på bänkarna i stan; jag är likadan och någon gång dör vi, på samma sätt, med samma ensamhet - till att begravas i kistor av samma storlek, med kanske en gravsten och några vissna blommor vid sidan om.

Kanske borde jag säga det, men hur; någonsin hur ska jag säga det som om jag verkligen menar det?