1237. Butiksägaren

Käkade lunch i stan. Dom spikade upp en stor duk över en gammal tavla och klistrade upp massa "Se VM-matchen här!"-lappar på fönstrena.

På vägen hem ramlade jag in i en second hand-butik. Hälsade på butikens ägare som är halvt utvecklingsstörd och som jag alltid i rädsla för att framstå som farlig, han verkar så rädd, flackar med blicken bort i från så fort vi får ögonkontakt, så att han måste tro att jag är farlig på riktigt, och så står jag hänger vid böckerna ibland över en timma, och oftast utan att köpa en enda. Jag bara blickar över titlarna, och njuter av att vara där. Alla dom som sålt sina själar, som suttit inne soliga sommarkvällar i september för att skriva de där böckerna; visst är dom värda åtminstone några som i alla fall läser deras titlar och kanske några meningar på baksidan.

Nästan bara Jan Guillou. Sveriges yngsta 50-åring vid 22 års ålder. Och jag hatar honom. Nästan bara Jan Guillou, överallt, och fruktansvärt många dåliga böcker, med spräckliga omslag som om jag någonsin skulle köpt en sådan bok, köper ibland böcker med snygga omslag och oftast är de bra; konstigt hur sånt hänger ihop; men överlag; fruktansvärt många dåliga böcker, så att man inte undgå att tänka tanken att alla dessa stackars författare har slösat bort sina liv, för någonting dom trodde på. Och vad är väl inte finare än det. Och det är inget fel med det, egentligen, tycks bara att dessa författare har någonting gemensamt, någonting som inte har med tron att göra egentligen; utan med vad tron bygger på, just; vetskapen om att man är bäst i världen, och den totala okunskapen om vad litteratur egentligen borde handla om.

Stod kvar i säkert 45 minuter, trots att jag kände mig tvungen att gå hem och plugga på tenta. Fingrade på några klassiker, men lade tillbaka dom i sista sekund. Staplade upp dom på en hög, alla böcker jag ville ha och räknade mynten i fickan; ah, bara 7 spänn. 2:50 kr per bok. Lade tillbaka Flugornas herre, och har inte ångrat mig än; såna böcker har jag för många av, såna som Gökboet och sånt; såna jag aldrig kommer läsa, såna som bara kommer stå i bokhyllan och mögla till någon hipp kille studsar in i lägenheten och säger; va, har du läst Gökboet? VÄRLDENS BÄSTA BOK! Och så tvingas man svara; ah, på alla frågor för att inte verka stöddig, stöddig, eller helt utvecklingsstörd.

Lade tillbaka en Stockholmsskildring av Fogelström också.

Behöll två böcker: Mannen med det obegränsade minnet, av den ryska psykologen Luria. Och kanske någon gång, kan jag läsa den. Köpte också Mats Olssons samlade krönikor. Trots att jag har den. Men den var i helt nytt skick, och med snyggt omslag. Perfekt att ge bort i födelsedagspresent.

Betalade fem kronor till butiksägaren. Han tog de två böckerna och kollade noga, som om han hade tänkt höja priset. Kollade upp på mig, och sa långsamt; fem kronor blir det. Jag sa; bra, och gick därifrån. Sa hej då extra glatt, som ett; där såg du, jag rånade inte dig!