Havanna - 2004.12.14

[Ever since I was 8 or 9 I've been standing on the shoreline]

Friday, July 28, 2006

1342. Jag älskar er

Jag älskar er
jag älskar er jag älskar er
haha som om jag vet vad kä-kär-kär-kärlek är,
yes, I know.
JAG om någon måste väl veta.
Kärlek är sånt som finns på film.

Och jag har sett dig gråta.
Jag har sett er alla gråta. Svettas.
Med ögonan tårade och läpparna dränkta av saliv.
Åska i luften.

En skrivmaskin.
Ett paket cigaretter.
En flaska vin.
I en liten etta med kokvrå, fransk balkong och badkar.
Madrassen på golvet. Böckerna vid sidan om.
Ett hav av skrivna manus. Utspridda överallt.
Ofärdiga manus är levande manus.

Fotografier i svart och vitt tejpade upp på gammaldags tapet.
Häftstift, anteckningar.

Drömmarna om Rimbaud.
Drömmarna om Friedlander.
Drömmarna om Koudelka.
Om Kafka.

Pekar alla åt era håll.

Hur ska jag vända spegeln så att också ni ser att på andra sidan står en hjälte.
Står en man dräpen.
Drypt av mod, och svett rinnande från pannan och ner som Babylons hängande trädgårdar.
Min lägenhet som ett slott. Som en borg.
Dörren stängd och låst med två lås.

Skorna slipade. Men svärtade av aska och bläck.
Kroppen sargad av regnigt väder, kaffe, sprit och bruna löv.
Blicken härjad av poesi!

Badkaret uppfyllt och rinnande över, plask, plask.

En badanka, min enda vän.

Jag måste övertyga er om att jag lever. Genom att spela död.
Som clownen som gråter.
Och Kinks i bakgrunden.
När ska ni någonsin lära er uttala mitt namn?
Som luft över busshållplatser, vindar genom allén och blixtnedslag.

Min plats i sagorna är punkterna och tystnaden.
Stora drömmar i trasiga skor.
En liten pojke med pappersflygplan.
För stora skor. För små fötter.
Dom pekar åt erat håll som meterologen med sitt pekfinger.

Fuck you-tecken graverat i granit.
Titta hit! Titta hit!
Händerna knutna, men famnen varm.

Det var en gång.
Det var en gång..

Men hur ska jag visa att jag älskar er, genom att gå därifrån.
Som vagabonden på väg till nästa stad.
Som Mercier och Camier.

Yes, jag är förlorad. Uppdämd, knarkad och förkovrad, endast vid en penna utan stift. En penna utan lust. Förlorad, hånad och korad till farsan till alla förlorade barn.

Som en fågel uppsnärjd i det blå.

Jag älskar er.

2 Comments:

At 7:33 PM, Blogger Unknown said...

Fiiiiint! <3

 
At 7:34 PM, Blogger Unknown said...

Tack!

 

Post a Comment

<< Home

Bloggtoppen.se BlogRankers.com