1436. Shanghai

Läste Dylan Thomas Porträtt av konstnären som valp, igår.
Läste Sartres Äcklet och Kafkas Dagböcker.
Kunde inte somna, klockan blev 6, 7, 8, 9, på morgonen och hörde grannarna duscha.
Tänkte på alla saker jag var tvungen att göra.
Skicka ett brev till K. och berätta för K. att jag kanske hälsar på henne i Australien. Även om jag egentligen inte vill åka dit. Jag vill åka till Buenos Aires. Eller tillbaka till Shanghai. Tokyo? New York? En stad där invånarna lever. Och jag skulle ha svårt att hitta något sådant i Australien. I Melbourne. Det är en ö, trots allt. En ö långt, långt bort. Av vita, före detta engelsmän. Och Japan, är inte Japan en ö då? Det är sant, Japan är en ö. Men Japan är en ö i ett av de mest folkrika områdena i världen. Sånt känns. Världen vibrerar, det var som att gå i Shanghai. Man behövde inte göra någonting för att vara med i matchen. Det räckte att gå på gatorna och titta på folket för att känna att man var där, att man var där. Man var i Shanghai. Det räckte så. Folk gick runt på stan och bevisade ingenting, det behövdes inte. Polisbilar på uttryckning åkte förbi och inga reagerade.
Jag saknar ljudet av sirener sent på natten.
Jag saknar neonskyltarna och musiken som sipprar ut från små hemmagjorda affärer, från knastriga radioapparater som om man bara kollar på dom; blir erbjuden att köpa för priset av vad en falafel kostar i Malmös ytterkanter.
Jag saknar 4 kronors-ciggen och 2 kronors-ölen.
Jag saknar risportionerna serverade utan bestick.
Köttbitarna upplagda för hand, spindelnäten över spisarna.
Och alla dom som satt där. Och åt.
Utan att vara på väg någonstans.
Jag saknar Varanasi ibland.
Floden som rinner förbi och det ständiga ylandet från begravningstågen.
Inte som något sörjande.
Men som bara en grej som måste göras.
Lik som måste brännas och aska som måste kastas ner i floden.
Den jävla floden.
Ganges.
Som om dom visste att livet inte var värt mer än så.
Jag ska skriva ett brev till K. och fråga henne om hon har lust att möta i Shanghai.
Hon kommer säga nej.
Hon kommer säga att hon älskar Australien och hon kommer bli kvar där.
Bland drogerna som flödar på Revolver.
Och vi kommer aldrig att ses igen.
Eller jag åker dit och ringer A. som bor där. V. och J. som också bor där.
V. har sagt att om jag kommer dit så kan jag slagga på soffan om jag vill.
Jag kanske åker dit och slaggar på soffan.
Jag är bra på sånt.